lördag 30 maj 2015

302. Sjung om studentens lyckliga dag



För två år sedan tog jag studenten. Det känns som om det var minst fem år sedan. Gymnasielivet känns så långt borta. Samtdigt som det känns som det var ungefär förra veckan vi firade att vi fått de efterlängtade mössorna.

Studentdagen är kanske ett vemodigt hejdå för vissa och ett glädjande hejdå för andra åt tryggheten som en småstad och ett litet gymnasium medför. Det är det som kommer efter alla smörgåstårtor och champangeskålar som är äventyret en har väntat på. Gymnasietiden är den tid en formas in i vuxenlivet, tiden efter gymnasiet är den tid en börjar vara vuxen på riktigt.

För två år sedan flyttade jag till Åbo för att studera svenska. Det bästa med att studera svenska och litteraturvetenskap är att jag hela tiden blir påmind om hur mycket jag tycker om att läsa och skriva samt att omges av människor som tycker om ämnet precis lika mycket som en själv. Studielivet är inte alltid enkelt med långa inlämningsuppgifter, omöjliga tentor och alla fester som också ska hinnas med. Men det är värt det. Jag skulle inte vilja studera något annat eller bo någon annanstans. Jag ångrar inte att jag började med studierna direkt efter studenten utan ett äventyrligt mellanår som så många andra gjorde. Alla stora val jag tog efter studentdagen och gjorde sommaren så onödigt stressig var alldeles rätta. Jag valde rätt och det är jag nu mycket glad över.

Stort grattis till alla er som tagit studenten idag! Njut av dagen!

301. Your only limit is you

Tentan vi stressat över sedan december och pluggat inför hela våren är äntligen skriven. Så igår firade vi att vi klarade av tentan som beskrivits som tenthelvetet, fått sommarlov och bara har en vecka kvar i Åbo denna vår.

300. Hej igen

Det har gått nästan tre år sedan jag skrev här senast. Jag vet att jag är  o m ö j l i g  med detta bloggbytande, men det finns en rastlöshet när det gäller mig och bloggar. Devote.se passade inte riktigt mig. Jag slutade att tycka om formatet och började sakna min gamla blogg.

Här finns mina tonår. All ångest, all glädje och alla förhoppningar. Mitt tonåriga jag var ärlig, osäker och ganska ledsen. Mitt tjugoåriga jag har blivit rädd för den brutala ärligheten, är självsäkrare och lite gladare.

Visst, jag kunde starta en ny blogg. Men istället fortsätter jag här, två och ett halvt år senare. Mycket har hänt sedan dess. Jag bor nuförtiden i Åbo var jag lever ett studieliv.

Välkomna.