fredag 12 april 2013

242. I wish he loved me like I loved him

Jag ser ingen skillnad på måndag och fredag. På nätterna drömmer jag om allt som har med dig att göra
och får ingen sömn. Jag kväver gäspningar. Småbarn klättrar i famnar, drar i tröjärmen, vill inte äta, ritar på bordet. Ena stunden ler jag från öra till öra över att de är så gulliga mot varandra och andra stunder rinner mitt tålamod ut och jag förstår inte varför jag tvingas säga "Nej, kasta inte pusselbitarna!" fyra gånger. Dessa andra stunder existerar ett fåtal sekunder av mina fyra ljuvliga timmar på dagis. Jag cyklar hem, läser om Estland och äter gott i solen och tjatar om att en familj ska äta middag tillsammans. Jag kör till träning, som går sådär nu, och snyftar till våra låtar som spelas på radion. Jag kör hem, snyftar lite till, tittar på tv-serier och försöker fånga sömnen. Måndag och fredag göra lika ont.

onsdag 10 april 2013

241. My heart stops when you look at me

Stanna.
upphöra att röra sig, bli stillastående, [hejda sig], stelna; stoppa, bromsa, förbli, dröja; fastna

Lämna.
kvarlämna, låta någon vara kvar; överge, svika, sluta, skiljas ifrån, [avstå], efterlämna, gå ifrån, avlägsna sig ifrån, avge, överlämna, avträda

söndag 7 april 2013

239. Vad jag bryr mig om nu är att du kommer nära mig även om det är försent att älska dig

Det rings inte till mig när det händer något förfärligt eller fantastiskt eller när en lördagskväll är för tråkig. Det stör mig egentligen inte. Jag ringer ju inte jag heller. Men när det rings för mycket åt henne klarar jag inte längre av att inte bry mig. Det kommer aldrig va över för mig. Helvete. Jag kommer älska dig när jorden gått under.

lördag 6 april 2013

238. Hur går jag vidare nu när du har haft sönder mig?

We met at the wrong time. That's what I keep telling myself anyway.
Maybe one day years from now, we'll meet in a coffee shop
in a far away city somewhere and we could give it another shot.

onsdag 3 april 2013

237. Care too little, you'll lose them. Care too much, you'll get hurt

Jag är den första som skriker helvetes jävla skit inombords. Jag är självkritisk och saknar oftast självförtroendet för att våga och behöver därför någon som knuffar mig över gränsen. Fastän jag är långt ifrån ett proffs är det dansen som fungerar som mitt andrum. Jag är feminist. Jag skrattar alldeles för högt. Jag kan inte hantera komplimanger, speglar eller trånga utrymmen med för många armbågar i sidorna. Jag är bra på att berätta om det jag brinner för. Jag vill göra skillnad.

Jag har lätt för att tycka synd. Jag är dålig på att ljuga. Jag önskar att jag hade ett öga för mode, men tycker inte om att shoppa. Jag ger alltid människor en andra chans och försöker att inte lita på första intrycket eller rykten. Jag läser alltid. Hemma sjunger jag konstant. Jag är bäst på att multitaska. Det sägs att jag är komplicerad och svår, men jag vill verkligen inte ses som så. Jag har också fått höra att jag antingen är on eller off, att jag aldrig satsar halvhjärtat på något. Jag har svårt att släppa någon nära och att lita på människor och kan därför vara svår att lära känna. Tillsammans med människor som skapat min trygghet kan jag tala utan att andas, skratta tills jag gråter och bara vara mig själv. Jag är konflikträdd och har svårt att säga nej. Jag blir lätt avundsjuk.


Min favoritstund på dagen är att ligga i en liten säng med minstingen och titta på barnkanalen och höra på hans funderingar om livet. Jag är antingen sprudlande glad eller alldeles förbannad, sällan något däremellan. Jag följer allt för många tv-serier. Jag har alltid haft en hatkärlek till ishockey, men i nuläget klappar mitt hjärta lite extra för sporten. Ibland kan jag vara underbar. Jag uppskattar inte alltid mina vänner lika mycket som jag borde, men ni ska veta att ni är älskade allihop!