319. Jag vill leva ett liv värt att dö för

 

Ibland träffar Hannah och Amandas ord mitt i prick.

318. Hej Åbo

Jag sitter just nu på tåget på väg till det tredje Åboåret. Det är med lite vemod i kroppen jag klev på tåget. Jag tror att jag har varit för länge i Österbotten, blivit för bekväm med småstadsidyllerna och att alltid få betjäning på svenska. Men mest känner jag: äntligen. Äntligen ordentliga rutiner och intressanta kurser. Äntligen får jag bo ensam och bestämma allt själv. Äntligen får jag träffa de jag saknat under sommaren.

Under det tredje Åboåret vill jag vara
självsäker 

stark

duktig studerande 

träningsvillig

social

Det kommer bli bra det här. 

317. Sommarprat

I sommar när jag mest bara städade lyssnade jag på en hel del sommarprat. Därför vill jag tipsa om de jag tyckte bäst om och som jag tyckte var viktigaste.


Zara Larsson är den yngsta sommarprataren någonsin. Hon håller ett fantastiskt feministiskt brandtal där hon förklarar väldigt pedagogiskt varför feminism behövs.

Clara Henry pratar om svett, mens och att vara mellan två olika saker.

Hédi Fried överlevde Auschwitz och påminner oss om att vi aldrig får glömma förintelsen och aldrig låta det ske igen.

Sanna Lundell berättar om kvinnorna i sitt liv istället för männen hon alltid förknippas med. Hon berättar om sitt liv som medberoende, feminism och hästar.

Seinabo Seys sommarprat kan vara det bästa jag någonsin hört. Hon pratar om kvinnokroppen, främst den svarta kvinnokroppen. Om ni bara ska lyssna på ett sommarprat, lyssna på detta! Det är helt fantastiskt. Ni bara måste lyssna!

316. Rädsla är något man lever med ensam

Någon jag just lärt känna frågar om jag alltid är nervös. 

Någon dag senare säger en gammal och saknad vän att jag blivit självsäkrare. 

Kanske jag är ganska nervös mest hela tiden. Och kanske jag är självsäkrare nu än då. 

315. Hejdå Vasa och praktiken

Vasa var en fin studiestad, även om jag bara fick låna den i några veckor. 

Tänk om jag vetat hur roligt det skulle vara med lite praktiska studier redan i sommar. Då hade jag inte behövt vara så nervös och stressad. Nu tänker jag inte längre ursäkta mig när jag berättar att jag studerar till lärare. Inget "nä alltså jag vet int om jag ska bli lärare men det var den enda intressanta linjen å modersmål tycker jag ju om så..." 

314. It's a papertown

Sommaren är plötsligt över. Jag har inte gjort så mycket mer än att jobba. Jag tänkte ju göra så mycket och träffa så många. Men så blev det inte. 

Jag har bosatt mig tillfälligt i Vasa för att få en inblick i lärarlivet i några dagar. Sen återvänder jag till saknade Åbo. 

313. Feministpepp