224. Kom och andas luften som jag andas

De talar om att våga släppa taget och jag smågråter för mig själv och inser att jag inte kommer att bli hel såhär. Jag samlar ihop de bitar av mig själv som jag har tappat. Jag bestämmer mig. Jag ska släppa taget. Jag ska inte längre tänka, drömma, förklara. Jag ska inte fylleringa och ångra. Jag ska inte lyssna på de låtar som påminner för mycket. Jag ska ta avstånd. Jag ska släppa taget.

När jag väl har bestämt mig är jag lite stoltare och lite mer lättad, fastän det kommer vara mer jobbigt än vad mitt lilla hjärta klarar av. Det är inte över på en sekund, en dag eller en vecka. Det kräver tid. Och det kommer att vara oerhört svårt och jobbigt. Men jag ska släppa taget.
Då hör du av dig igen och jag knuffas tillbaka till en plats där jag inte vågar lämna.