Jag har bloggat i mer eller mindre fem år. Under min paus (som blev kortare än planerat) har det känts tomt att inte skriva, som om någonting har fattats, men samtidigt skönt att kunna ta avstånd från bloggvärlden.
Att blogga är som att blotta sitt inre. Jag skriver när jag arg, frustrerad och irriterad. Jag skriver när jag är lycklig, har fjärilar i magen och inte kan sluta att le. Jag skriver när hjärtat värker för mycket och luften är för tung. Jag skriver när jag har åsikter. Självklart för det med sig risker och jag tvingas ständigt balansera mellan att vara personlig men inte privat, och ibland träffar jag inte rätt. I fortsättningen kommer jag att blogga som tidigare, utan att be om ursäkt om uppdateringen är gles.
Kommentarerna här är oftast respons som gör mig väldigt glad, men oftast tar jag inte till mig av alla fina ord och tackar inte tillräckligt. Jag vill bara säga, TACK! ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar