Önskerubrik - Berätta om favoritpojken. Berätta det fina om honom.
Mina favoritpojkar är mina bröder.
Ibland, när jag är trött på deras lathet och bortskämdhet, skäller jag mest på dem. Men för det mesta kommer vi väldigt bra överens. Trots, eller tack vare, åldersskillnaderna. Det är dem jag är mest lik. Vi blir exakt lika arga, sådär gråtarga och kan skrika lite för mycket. Vi är lika tillbakadragna i nya situationer och kan tala exakt lika mycket när vi känner trygghet. Vi är lika tävlingsinriktade.
Jag är som allra stoltast över dem när jag sitter i publiken och hejar fram deras lag till vinst. Jag är den som hejar mest av alla, applåderar högst och är den som är mest orolig och rädd när tacklingarna är för tuffa. Jag är som stoltast just då eftersom jag vet hur mycket tid och energi de har lagt på att bli så duktiga dem de är.
Hur ska jag klara mig i ett hem utan dem? Utan att bli väckt av ljudet av tyska barnprogram, utan en nyfiken lillkille som frågar om allt, utan tonårsattityder, utan att ha någon att hjälpa och
någon att be om hjälp.
Oh, du skrev om min önskerubrik! Bröder är det finaste som finns. Min lillebror skickade ett sms igår och berättade att han saknade mig. Saknar honom!
SvaraRaderaSvar: åh, just ja! Du går på ÅA visst? Vi kanske borde ta en kaffe längs ån någon solig eftermiddag?
Hej, kommer du ihåg mig? Jag har följt din blogg till och från under några år och tycker den är så himla fin. Du skriver så bra och sätter ord på känslor så perfekt ibland. Nu är det så att, hm... vart ska jag börja? Jo, jag har varit tillsammans med en kille i snart 2 månader och i början var jag så himla, himla kär och... jag vet inte. Jag vet verkligen inte. Är det kärlek? Jag har aldrig känt såhär, jag älskar att hålla honom i handen och kramas och pussas och jag saknar honom när vi inte är tillsammans men... det är någonting. Det är som att han tycker om mig för mycket om du förstår vad jag menar? Nej, inte jag heller. Men tack för att jag fick skriva av mig.
SvaraRadera