311. Om att acceptera och respektera

Även om jag troligtvis får kämpa för min rätt till det svenska språket hela livet vänder det sig i magen när någon påstår att svenskan är det finare språket i Finland. Argumentet fortsätter med ett skämt om det svensktalande bättre folket. Vem bestämmer vilket språk eller vilka människor som är finare än andra? Vad hände med att alla, oavsett kön, ålder, hudfärg och modersmål, är värda lika mycket?

Jag är så oerhört trött på denna värld med alldeles för många trångsynta människor som uttrycker sig rasistiskt, homofobiskt och sexistiskt. Nej, jag kan inte acceptera att någon i min närhet häver ur sig att invandrare är det värsta som har hänt mänskligheten, att samkönade äktenskap inte bör existera eller att jämställdhet är idiotiskt. Jag kan däremot acceptera att människor tycker olika. Tyvärr finns det både rasister, homofober och antifeminister. Det är omöjligt att få alla att tycka lika. Därför finns ingen annan utväg än acceptans. Men jag kan verkligen inte acceptera att jag ibland tvingas delta diskussioner fyllda med rasistiska, homofobiska och sexistiska åsikter. När jag blir medtvingad i dessa diskussioner skulle jag allra helst vilja säga emot. Få säga min åsikt. Förklara varför till exempel feminism behövs. Men istället för att göra min röst hörd blir jag oftast tyst, blir en åhörare och låter dem tala vidare. Sen svär jag tyst för mig själv och tycker lite synd om de opålästa stackarna.

När det gäller starka åsikter måste det finnas acceptans. Eller åtminstone respekt. Vi måste visa varandras åsikter respekt. Vi är faktiskt mer än våra åsikter, även om dem präglar vårt tankesätt och ageranden. För att världen ska bli en bättre plats går det inte att tvinga människor till att tycka exakt samma som alla andra. Kanske det bästa vore om vi blev lite snällare mot varandra, som en annan klok bloggerska redan skrivit om.

310. Sommarparadis

Ibland behöver en strunta i de obligatoriska evenemangen, för en har ju faktiskt sett allt det där förut, och åka ut till sommarparadiset och bara sola, läsa och äta gott innan vardagen återkommer. 

309. I do believe something very magical can happen when you read a good book

Senast utlästa bok:
Ett ögonblicks verk av Anders Paulrud som var alldeles underbar.

Läser just nu:
Harry Potter och den flammande bägaren och känner mig som ungefär 12 år igen när jag inte gjorde något annat än läste om Hogwarts. Förra sommaren hade jag tänkt läsa alla Harry Potter böckerna men eftersom en måste vara oerhört snabb för att hinna få ett låneexemplar hann jag bara med de tre första. Resten läser jag (förhoppningsvis) i sommar istället.

Borde eller skulle vilja läsa:
I sommar vill jag ännu hinna läsa Märta Tikkanens Två, Annika Luthers Lärarrummet, Karin Erlandssons Minkriket, Lars Sunds Natten är ännu ung, George Orwells 1984, Silvia Availones Stål och förhoppningsvis några till.

Bok jag ser framemot att läsa:
Not that kind of girl av Lena Dunham och Expeditionen: min kärlekshistoria av Bea Uusma har jag velat läsa länge och tänker därför köpa dem som belöning för att jag orkat vakna 5.15 de fyra sista arbetsveckorna.

Senaste bok jag fått:
Till julklapp fick jag Sandra Beijers Det handlar om dig och Hannah Widell och Amanda Schulmans The golden year.

Antal biblioteksböcker hemlånade just nu:
En. Jag är mycket duktig på att återlämna böcker direkt efter jag läst ut dem, för det kan ju finnas någon annan som väntar på att läsa dem.

När läste du senast en diktsamling?
I litteraturhistorians kurslitteraturlista fanns någon diktsamling jag skummade mig igenom, för övrigt är jag ganska dålig på att läsa dikter. Jag borde kanske ge poesin en ärlig chans.

  
Såhär håller jag koll på vad jag läst:
Jag har ett häfte där jag skriver vilka böcker jag vill läsa så jag inte ska glömma bort alla boktips, och att häfte där jag skriver vilka böcker jag har läst samt betygsätter dem.

308. Klassträff

Vi hade klassträff. Kramade om de en inte har sett på fem år, sedan vi blev klara med högstadiet och varandra. Vi blev automatiskt de gamla högstadiegängen igen trots att grupperingarna varit något som hände för länge sedan och kanske hunnit brytas upp. Vi skrattade åt högstadieminnena och åt hur små vi var 2007 tillsammans med dem en umgicks med på den tiden. De en inte umgicks med och knappt talade med talade en inte med den kvällen heller. Det var som att flytta tillbaka till 2009 men fortfarande vara kvar i nutidens kropp. Lite klokare, lite vuxnare. Vi konstaterade att vi bara vara barn på den tiden. Och att livet inte hinner bli så spännande på fem år. Mellan 16 och 21 händer inte avsevärt mycket. 

Allt jag tänkte på innan var "var inte som då" och någonstans mitt i kvällen insåg jag att jag nog är ganska mycket som då i alla fall. Men ändå inte. 

307. A book is a dream you hold in your hands

Lycka är att fynda böcker på loppis för liten peng. 

306. Vuxna har inga sommarlov

Allt jag gör är att jobba, äta, läsa och sova. Hinner liksom inte skriva. Har inget att skriva om. Förutom att tiden går alldeles för fort och vädret är mest piss.