Även om jag troligtvis får kämpa för min rätt till det svenska språket hela livet vänder det sig i magen när någon påstår att svenskan är det finare språket i Finland. Argumentet fortsätter med ett skämt om det svensktalande bättre folket. Vem bestämmer vilket språk eller vilka människor som är finare än andra? Vad hände med att alla, oavsett kön, ålder, hudfärg och modersmål, är värda lika mycket?
Jag är så oerhört trött på denna värld med alldeles för många trångsynta människor som uttrycker sig rasistiskt, homofobiskt och sexistiskt. Nej, jag kan inte acceptera att någon i min närhet häver ur sig att invandrare är det värsta som har hänt mänskligheten, att samkönade äktenskap inte bör existera eller att jämställdhet är idiotiskt. Jag kan däremot acceptera att människor tycker olika. Tyvärr finns det både rasister, homofober och antifeminister. Det är omöjligt att få alla att tycka lika. Därför finns ingen annan utväg än acceptans. Men jag kan verkligen inte acceptera att jag ibland tvingas delta diskussioner fyllda med rasistiska, homofobiska och sexistiska åsikter. När jag blir medtvingad i dessa diskussioner skulle jag allra helst vilja säga emot. Få säga min åsikt. Förklara varför till exempel feminism behövs. Men istället för att göra min röst hörd blir jag oftast tyst, blir en åhörare och låter dem tala vidare. Sen svär jag tyst för mig själv och tycker lite synd om de opålästa stackarna.
När det gäller starka åsikter måste det finnas acceptans. Eller åtminstone respekt. Vi måste visa varandras åsikter respekt. Vi är faktiskt mer än våra åsikter, även om dem präglar vårt tankesätt och ageranden. För att världen ska bli en bättre plats går det inte att tvinga människor till att tycka exakt samma som alla andra. Kanske det bästa vore om vi blev lite snällare mot varandra, som en annan klok bloggerska redan skrivit om.
Hej! Fin blogg du har och jag gillar att du skriver fint också! :)
SvaraRadera