22. And I don't even need your love

Jag vaknar omänskligt tidigt och åker iväg till staden i en för liten bil. Jag köper sommarkläder och nagellack i den perfekta nyansen av rosa. Irriterar mig över småsaker och låtsas vara intresserad av hockeyn. Jag äter för mycket och blir nostalgisk av allt påskgodis.

I väntan på att dansträningen ska börja förundras jag över hur duktiga redskapstjejerna är. Min egen träning är tung som fan. Usch. Vart har min kondition försvunnit? Var är musklerna? måste.börja.träna.ordentligt.igen.nu.

På vägen hem, när jag försöker andas normalt igen, hinner jag tänka på de senaste veckorna och ångrar sånt som inte går att ångra. Jag är ju den som alltid väljer ärlighet framför lögnerna. Avstånd framför närhet. Och överanalyserar alla detaljer. Jag hinner inte med tiden. Jag har ingen kontroll över någonting längre. Det ger mig panik.


Jag är ensam hemma ikväll. Det känns sådär. Helt okej faktiskt. Men jag vill ju hellre vara någon annanstans.