40. And I’m tired of waiting. Waiting here in line, hoping that I’ll find what I’ve been chasing.

Ett barn skriker.
Den gälla tonen skär sig i öronen.
Kvinnan,
som nog inte är medveten om att vi ser,
håller hårt i piskan i ett klassrum fyllt med barn.

"They are just beating the children."
Det hemskaste som finns
skrattas bort så lätt.
Vi uppmanas att reagera efteråt,
bakom deras ryggar.
Vi blir tillsagda att vara hjärtlösa.

Där står vi,
med chockerande ansikten
och kan inte hjälpa.
Vi kan inte säga att de gör fel.
Vi kan inte skrika på kvinnan.
Vi kan inte trösta barnen.

Och jag förstår inte varför.
Varför ingen säger något.