Repris tack vare statistikökning
HEJ.
Jag heter Jennie, är 17 år gammal och fortfarande rädd för att vara ensam.
Ibland önskar jag att jag vore bättre, finare och hade porslinshy.
Jag talar antingen tyst eller skriker. Inget däremellan. Jag är ärlig, feg och lugn, men kan samtidigt få panik över småsaker. Jag är osäker, känslig och har kontrollbehov. Jag överanalyserar och kanske förstorar saker som egentligen inte betyder något. Jag gråter till Unicef reklamer. Jag har ett förjävligt humör utan att veta varför. Jag är hon som få känner till, men som ändå är där och lättare att tala med vid onyktert tillstånd. Jag känslostormar en hel del. Jag är rädd för närhet och säger hej då för tidigt bara för att det är enklast så.
Jag kan vara svår att lära känna och jobbig att leva med.
Vem är ni?
Vi är nog ganska lika på något sätt.
SvaraRaderajag är 16. förvirrad och hon som inte kan släppa taget. som inte orkar vara omedveten om när det slutar värka i hela kroppen. som älskar lukten av nytvättat och hans shampo. som sover med duntäcke på sommaren och alldeles för lätt får blåmärken. Som ser upp till eminem och hatar att ha för mycket smink. som alltid är i tid och hellre sover borta än hemma. hon som känner på tok för mycket.
livet är så svårt att förstå.
Jag heter Sandra och är 20 år. Jag är komplicerad, blyg, och säger inte alltid vad jag tycker för att slippa massa drama. Jag är otroligt känslig och kan gråta till nästan vad som helst. Jag har svårt att bli riktigt arg utan blir mest besviken på människor som gör mig illa. Jag har alltid varit den som ska ta hand om allt och alla när jag kanske ibland borde ta hand om mig själv. Jag är väldigt säker i mig själv och tycker att jag är ganska fantastisk, men det är många människor som verkar vilja dra ner mig i deras skit för att kanske på något sätt testa mig. Om jag verkligen är ärlig med det jag säger. Varför ska alltid jag straffas för att andra människor i deras liv betett sig som svin mot dem? Jag är bara jag och jag skulle aldrig vilja vara någon annan.
SvaraRaderaJag heter Linnea. Är fjorton och kaotisk. Jag är förvirrad och full av tankar. Det är nog faktiskt därför jag egentligen valt att blogga, för att få er mina tankar och känslor i ord helt enkelt. Jag är oftast spontan, ärlig och lite för snabb med att gå rakt på sak. Jag har lättare för att öppna mig för folk som jag knappt känner, än för de som står mig närmast. Jag älskar att läsa. Det är som en verklighetsflykt för mig. Jag låter mig själv drunkna i raderna och försöker hitta saker och ting att relatera till. I sociala sammanhang är jag hon som hörs och syns mest, men då jag är ensam eller med få personer är jag rena motsatsen.
SvaraRaderaJag är helt enkelt både förvirrad och trasig, och drömmer om en plats långt bort.
Jag är hon som vill bli sedd. Vill att alla ska förstå utan att jag behöver ta upp det. Jag är hon som inte har nära vänner, utan bara vänner. Som berättar alla sina tankar åt en person. Känner sig ensam där emellan. Hon hatar att bråka med människor, tar hellre livet av sig själv än att börja tjata. Jag är hon som alltid finns där för alla, men inte får svar om de andra finns där för mig. Jag är hon som inte kan tala om inre känslor utan att gråta ner golvet. Jag håller då tyst. Säger inget och skrattar vidare.
SvaraRaderaSV: Tack så hemskt mycket själv för din. Du är en fin människa du med, och jag kunde faktiskt relatera till rätt mycket av det du skrev också. Jag skulle gärna vilja talas vid med dig. Om du inte har något emot det då.
SvaraRaderaSV: Men åh. Var någonstans når jag dig?
SvaraRaderaSV: Oj, det hade jag missat helt och hållet faktiskt. Jag finns även jag på de flesta sociala medierna. Skriv till mig... Här? Om du vill. http://www.facebook.com/profile.php?id=100004214191066
SvaraRadera