söndag 7 oktober 2012

145. You are my sun, my moon and all my stars

Jag drömmer mig bort i den fiktiva världen.
Ser på för många filmer och läser böcker under för sena kvällar.
För ingenting är äkta, sant, riktigt eller ärligt här.
Eller är det?
Jag flyter runt runt runt på något
som inte är.
Ser ingen skillnad på dagarna.
Hittar inte tryggheten.
Har tappat räkningen på tystheten.
Känner av attityden.
KONTROLLEN ÄR INTE NÅBAR.
Och jag är så fruktansvärt trött.
Jag mår nästan illa av att det skulle sluta såhär.
Men så kan man ju inte säga, för detta är inte slutet,
det sägs att det bara är början,
men slutet var redan skrivet vid den första lögnen. 
Det kommer inte bli som förut och det gör inte så ont som det borde.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar