Det bästa med att jobba på dagis är de stunder barnen är alldeles ljuvliga.
Som när en fyraårig flicka pekar nervöst på en av de äldre pojkarna och viskar "den pojken tänker jag gifta mig med när jag blir stor" i mitt öra. Hon är så kär så kär. Hon följer efter honom vart han än går, säger hans namn i varje mening hon uttalar och ritar teckningar med hjärtan som hon ger åt honom.
När de tror att ingen ser pussas de lite i smyg.
Eller som när en treårig flicka och en pojke som nyss fyllt tre år tar en paus mitt i maten för att hinna pussas. Sen fnissar de så mycket att de har svårt att fortsätta att äta. "En till?" frågar någon,
och så pussas de igen.
Eller som när en liten pojke stannar upp sin lek bara för att säga att han tycker att jag har fint hår idag.
Eller som när de kryper upp i min famn för att bättre kunna lyssna på sagan jag läser. Jag läser tills jag kan varje mening utantill och benen har domnat bort. Ändå är det alltid en liten röst som säger
"läs en gång till!"
Eller som när de frågar "ska du redan gå?" när mitt skift är slut för dagen.
<3
SvaraRadera