Vi firar ett efterlängtat sommarlov bland människor jag inte är bekväm med och de allra bästa.
Kramas, knuffas, skrattar, ångrar, skriker och gråter.
Det blir för mycket drama, som jag inte kan hantera utan att bli alldeles tom på känslor.
Rädd för att ännu en gång fastna med hjärtat i något som bara kommer att ta sönder det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar