69. Det är som att säga hej utan att få ett svar

Ni vet känslan, när man inser att man är alldeles ensam även om man står mitt i ett folkhav.
Man är ensam. Igen. De som har varit nära har gått sin väg. De har tröttnat på tonläget som så ofta blir fel, olika åsikter och den ständiga onödiga oron. De har lämnat eller blivit lämnade. De, eller du själv, har sagt rakt ut att det är över eller låtit det rinna ut i sanden och slutat att höra av sig.

Tillsammans med alla andra gungar man i takt till tonerna av sånger man har hört så många gånger förut. Det är trångt. Folk knuffas och trängs längre fram fastän det inte går att flytta sig en millimeter till. Det regnar, och man tänker att det passar så fint in i situationen.

Man har hundra människor runtomkring sig, ändå är man alldeles ensam.
De som alltid fanns där är inte längre där.