173. Fuck society's idea of beauty

Idag är jag snygg.

Det är fortfarande lite tabu att säga så, att ge sig själv beröm och inte tycka att man är för fet, har en dålig hårdag, har fel kläder och problemhy. För det är ju det allt kretsar kring. Utseendet. Och den ständiga jämförelsen. Helst ska du också vara dålig på att ta emot komplimanger. Säga "äh, nej" istället för "tack".

Det räknas nämligen snabbt som skryt och egocentriskt. Det kallas för uppmärksamhetsbehov som går i kras när dessa snyggdagar förevigas på Instagram och fiskar likes utan att få den beräknade bekräftelsen. Jag är trött på förbjudet att tycka att man ser bra ut. Men jag är också trött på just uppmärksamhetsbehov. Detta konstanta byte av profilbilder och Instagrambilder där orsaken tydligt är mängden likes, bara för att se hur många som tycker om dig. Vad spelar det för roll om inte du tycker om dig själv? Kan vi inte alla satsa på att börja tycka om oss själva, inte bry oss så mycket om utseende och medge att vi är snygga utan att jämföra oss med alla andra? Det är inte lätt, jag vet. Det är en kamp mot självförtroendet som tycks pågå i en evighet.

Just idag är jag snygg och jag skäms inte för att säga det.

Att jag skriver detta beror inte på mitt uppmärksamhetsbehov. Det handlar om att vår samtid har så svårt att acceptera att man kan tycka om sig själv, hur många knep Blondinbella än har.