319. Jag vill leva ett liv värt att dö för

 

Ibland träffar Hannah och Amandas ord mitt i prick.

318. Hej Åbo

Jag sitter just nu på tåget på väg till det tredje Åboåret. Det är med lite vemod i kroppen jag klev på tåget. Jag tror att jag har varit för länge i Österbotten, blivit för bekväm med småstadsidyllerna och att alltid få betjäning på svenska. Men mest känner jag: äntligen. Äntligen ordentliga rutiner och intressanta kurser. Äntligen får jag bo ensam och bestämma allt själv. Äntligen får jag träffa de jag saknat under sommaren.

Under det tredje Åboåret vill jag vara
självsäker 

stark

duktig studerande 

träningsvillig

social

Det kommer bli bra det här. 

317. Sommarprat

I sommar när jag mest bara städade lyssnade jag på en hel del sommarprat. Därför vill jag tipsa om de jag tyckte bäst om och som jag tyckte var viktigaste.


Zara Larsson är den yngsta sommarprataren någonsin. Hon håller ett fantastiskt feministiskt brandtal där hon förklarar väldigt pedagogiskt varför feminism behövs.

Clara Henry pratar om svett, mens och att vara mellan två olika saker.

Hédi Fried överlevde Auschwitz och påminner oss om att vi aldrig får glömma förintelsen och aldrig låta det ske igen.

Sanna Lundell berättar om kvinnorna i sitt liv istället för männen hon alltid förknippas med. Hon berättar om sitt liv som medberoende, feminism och hästar.

Seinabo Seys sommarprat kan vara det bästa jag någonsin hört. Hon pratar om kvinnokroppen, främst den svarta kvinnokroppen. Om ni bara ska lyssna på ett sommarprat, lyssna på detta! Det är helt fantastiskt. Ni bara måste lyssna!

316. Rädsla är något man lever med ensam

Någon jag just lärt känna frågar om jag alltid är nervös. 

Någon dag senare säger en gammal och saknad vän att jag blivit självsäkrare. 

Kanske jag är ganska nervös mest hela tiden. Och kanske jag är självsäkrare nu än då. 

315. Hejdå Vasa och praktiken

Vasa var en fin studiestad, även om jag bara fick låna den i några veckor. 

Tänk om jag vetat hur roligt det skulle vara med lite praktiska studier redan i sommar. Då hade jag inte behövt vara så nervös och stressad. Nu tänker jag inte längre ursäkta mig när jag berättar att jag studerar till lärare. Inget "nä alltså jag vet int om jag ska bli lärare men det var den enda intressanta linjen å modersmål tycker jag ju om så..." 

314. It's a papertown

Sommaren är plötsligt över. Jag har inte gjort så mycket mer än att jobba. Jag tänkte ju göra så mycket och träffa så många. Men så blev det inte. 

Jag har bosatt mig tillfälligt i Vasa för att få en inblick i lärarlivet i några dagar. Sen återvänder jag till saknade Åbo. 

313. Feministpepp

312. Dö insekter dö

Det värsta med sommaren är inte vädret som alla klagar på jämt och ständigt, utan insekterna. Under åtta veckor har jag blivit biten/stucken 3 (!!!) gånger i foten, vilket har resulterat i allergiska reaktioner och en fot som är så uppsvälld att mina arbetsskor inte längre passar. Jag haltar omkring sju och en halv timme per dag i jobbet i ungefär en vecka när svullnaden gått ner. Det går någon vecka när jag får vara fri från eländet tills jag blir biten igen. Och jag haltar igen. Jag hatar insekter. Jag hatar förresten alla djur. 

311. Om att acceptera och respektera

Även om jag troligtvis får kämpa för min rätt till det svenska språket hela livet vänder det sig i magen när någon påstår att svenskan är det finare språket i Finland. Argumentet fortsätter med ett skämt om det svensktalande bättre folket. Vem bestämmer vilket språk eller vilka människor som är finare än andra? Vad hände med att alla, oavsett kön, ålder, hudfärg och modersmål, är värda lika mycket?

Jag är så oerhört trött på denna värld med alldeles för många trångsynta människor som uttrycker sig rasistiskt, homofobiskt och sexistiskt. Nej, jag kan inte acceptera att någon i min närhet häver ur sig att invandrare är det värsta som har hänt mänskligheten, att samkönade äktenskap inte bör existera eller att jämställdhet är idiotiskt. Jag kan däremot acceptera att människor tycker olika. Tyvärr finns det både rasister, homofober och antifeminister. Det är omöjligt att få alla att tycka lika. Därför finns ingen annan utväg än acceptans. Men jag kan verkligen inte acceptera att jag ibland tvingas delta diskussioner fyllda med rasistiska, homofobiska och sexistiska åsikter. När jag blir medtvingad i dessa diskussioner skulle jag allra helst vilja säga emot. Få säga min åsikt. Förklara varför till exempel feminism behövs. Men istället för att göra min röst hörd blir jag oftast tyst, blir en åhörare och låter dem tala vidare. Sen svär jag tyst för mig själv och tycker lite synd om de opålästa stackarna.

När det gäller starka åsikter måste det finnas acceptans. Eller åtminstone respekt. Vi måste visa varandras åsikter respekt. Vi är faktiskt mer än våra åsikter, även om dem präglar vårt tankesätt och ageranden. För att världen ska bli en bättre plats går det inte att tvinga människor till att tycka exakt samma som alla andra. Kanske det bästa vore om vi blev lite snällare mot varandra, som en annan klok bloggerska redan skrivit om.

310. Sommarparadis

Ibland behöver en strunta i de obligatoriska evenemangen, för en har ju faktiskt sett allt det där förut, och åka ut till sommarparadiset och bara sola, läsa och äta gott innan vardagen återkommer. 

309. I do believe something very magical can happen when you read a good book

Senast utlästa bok:
Ett ögonblicks verk av Anders Paulrud som var alldeles underbar.

Läser just nu:
Harry Potter och den flammande bägaren och känner mig som ungefär 12 år igen när jag inte gjorde något annat än läste om Hogwarts. Förra sommaren hade jag tänkt läsa alla Harry Potter böckerna men eftersom en måste vara oerhört snabb för att hinna få ett låneexemplar hann jag bara med de tre första. Resten läser jag (förhoppningsvis) i sommar istället.

Borde eller skulle vilja läsa:
I sommar vill jag ännu hinna läsa Märta Tikkanens Två, Annika Luthers Lärarrummet, Karin Erlandssons Minkriket, Lars Sunds Natten är ännu ung, George Orwells 1984, Silvia Availones Stål och förhoppningsvis några till.

Bok jag ser framemot att läsa:
Not that kind of girl av Lena Dunham och Expeditionen: min kärlekshistoria av Bea Uusma har jag velat läsa länge och tänker därför köpa dem som belöning för att jag orkat vakna 5.15 de fyra sista arbetsveckorna.

Senaste bok jag fått:
Till julklapp fick jag Sandra Beijers Det handlar om dig och Hannah Widell och Amanda Schulmans The golden year.

Antal biblioteksböcker hemlånade just nu:
En. Jag är mycket duktig på att återlämna böcker direkt efter jag läst ut dem, för det kan ju finnas någon annan som väntar på att läsa dem.

När läste du senast en diktsamling?
I litteraturhistorians kurslitteraturlista fanns någon diktsamling jag skummade mig igenom, för övrigt är jag ganska dålig på att läsa dikter. Jag borde kanske ge poesin en ärlig chans.

  
Såhär håller jag koll på vad jag läst:
Jag har ett häfte där jag skriver vilka böcker jag vill läsa så jag inte ska glömma bort alla boktips, och att häfte där jag skriver vilka böcker jag har läst samt betygsätter dem.

308. Klassträff

Vi hade klassträff. Kramade om de en inte har sett på fem år, sedan vi blev klara med högstadiet och varandra. Vi blev automatiskt de gamla högstadiegängen igen trots att grupperingarna varit något som hände för länge sedan och kanske hunnit brytas upp. Vi skrattade åt högstadieminnena och åt hur små vi var 2007 tillsammans med dem en umgicks med på den tiden. De en inte umgicks med och knappt talade med talade en inte med den kvällen heller. Det var som att flytta tillbaka till 2009 men fortfarande vara kvar i nutidens kropp. Lite klokare, lite vuxnare. Vi konstaterade att vi bara vara barn på den tiden. Och att livet inte hinner bli så spännande på fem år. Mellan 16 och 21 händer inte avsevärt mycket. 

Allt jag tänkte på innan var "var inte som då" och någonstans mitt i kvällen insåg jag att jag nog är ganska mycket som då i alla fall. Men ändå inte. 

307. A book is a dream you hold in your hands

Lycka är att fynda böcker på loppis för liten peng. 

306. Vuxna har inga sommarlov

Allt jag gör är att jobba, äta, läsa och sova. Hinner liksom inte skriva. Har inget att skriva om. Förutom att tiden går alldeles för fort och vädret är mest piss. 

305. Låt mig få sova

Saker jag inte kommer att sakna med Åbo: 

- Grannarna

- Grannarnas oljud

- Grannarnas nattliga vanor

- Nämnde jag grannarna? 

304. Sommarlov på riktigt

Imorgon åker jag hem. Nu börjar sommarlovet på riktigt. I tretton veckor ska jag jobba, skriva den sista essän, läsa böcker som inte tillhör någon kurslitteratur, förhoppningsvis få njuta av lite sol, äta sommarmat, spendera helger vid villan och gå inledande praktik.

Det andra Åboåret har varit både ledsamt och fantastiskt. Jag har kämpat mig igenom svåra kurser, gråtit, lärt mig tycka om litteraturvetenskap, surat, skrattat mycket, festat, gjort bort mig, rest och mycket mer. Hösten var inget vidare, men våren var desto bättre. Nu hoppas jag på en lugn sommar med mycket sol innan det tredje Åboåret börjar. 

303. Books are proof humans can do magic

Som den självutnämnda språkpolis jag är irriterar jag mig ofta över eller fnissar åt språkfel,
som till exempel dessa:

 - Särskrivningar. Det finns inget värre än särskrivningar.

- När det skrivs eller sägs vi när en egentligen syftar på en själv. Mammabloggare brukar vara expert på detta och skriver ofta vi när de menar bebisen. Förhoppningsvis är det bara bebisen som har haft skrikfest eller växt ur storlek 52 och inte mamman också. 

- Svenskar som envisas med att kalla Helsingfors för Helsinki.

- Svenskar som uttalar mobbning som mobbing, terapeut som terapeft och euro som evro. 

- När det blir fel med var och vart och han och honom. 

- Att de som kommer från de södra delarna av landet säger söka när de menar hämta och slänger dit ett tillika i ungefär varannan mening kommer nog aldrig sluta vara roligt.

- Namn som inte skrivs med stor begynnelsebokstav.

- Alla dessa översättningar från finska till svenska som bara blir fel. 

Observera att jag inte påstår att jag själv skriver felfritt trots att jag titulerar mig själv som språkpolis! Jag stavar ofta fel och har ibland svårt att se syftningsfel.

302. Sjung om studentens lyckliga dag

 

För två år sedan tog jag studenten. Det känns som om det var minst fem år sedan. Gymnasielivet känns så långt borta. Samtdigt som det känns som det var ungefär förra veckan vi firade att vi fått de efterlängtade mössorna.

Studentdagen är kanske ett vemodigt hejdå för vissa och ett glädjande hejdå för andra åt tryggheten som en småstad och ett litet gymnasium medför. Det är det som kommer efter alla smörgåstårtor och champangeskålar som är äventyret en har väntat på. Gymnasietiden är den tid en formas in i vuxenlivet, tiden efter gymnasiet är den tid en börjar vara vuxen på riktigt.

För två år sedan flyttade jag till Åbo för att studera svenska. Det bästa med att studera svenska och litteraturvetenskap är att jag hela tiden blir påmind om hur mycket jag tycker om att läsa och skriva samt att omges av människor som tycker om ämnet precis lika mycket som en själv. Studielivet är inte alltid enkelt med långa inlämningsuppgifter, omöjliga tentor och alla fester som också ska hinnas med. Men det är värt det. Jag skulle inte vilja studera något annat eller bo någon annanstans. Jag ångrar inte att jag började med studierna direkt efter studenten utan ett äventyrligt mellanår som så många andra gjorde. Alla stora val jag tog efter studentdagen och gjorde sommaren så onödigt stressig var alldeles rätta. Jag valde rätt och det är jag nu mycket glad över.

Stort grattis till alla er som tagit studenten idag! Njut av dagen!

301. Your only limit is you

Tentan vi stressat över sedan december och pluggat inför hela våren är äntligen skriven. Så igår firade vi att vi klarade av tentan som beskrivits som tenthelvetet, fått sommarlov och bara har en vecka kvar i Åbo denna vår.

300. Hej igen

Det har gått nästan tre år sedan jag skrev här senast. Jag vet att jag är  o m ö j l i g  med detta bloggbytande, men det finns en rastlöshet när det gäller mig och bloggar. Devote.se passade inte riktigt mig. Jag slutade att tycka om formatet och började sakna min gamla blogg.

Här finns mina tonår. All ångest, all glädje och alla förhoppningar. Mitt tonåriga jag var ärlig, osäker och ganska ledsen. Mitt tjugoåriga jag har blivit rädd för den brutala ärligheten, är självsäkrare och lite gladare.

Visst, jag kunde starta en ny blogg. Men istället fortsätter jag här, två och ett halvt år senare. Mycket har hänt sedan dess. Jag bor nuförtiden i Åbo var jag lever ett studieliv.

Välkomna.