56. I´m still alive but I´m barely breathing, just prayin' to a god that I don't believe in

Dagens humör: trött, hungrig, förvirrad, stressad, arg och ledsen.
Dagens vill ha: sommarlov, lugn och fri från all prestationsångest.
Dagens klädsel: mjukisbyxor. Så extremt fult.
Dagens smink: absolut ingenting.

Dagens frisyr: i stort behov av en färgning och klippning.
Dagens planer: så lite som möjligt.
Dagens låt: Breakeven - The Script 

Dagens saknad: känslan av ingen stress, kaos eller ångest.
Dagens dummaste kommentar: "vill du ens bli godkänd?"
Dagens hat: skolan. Är det för sent för att byta gymnasium nu?
Dagens sjuka: mina ben. En fruktansvärd träningsvärk.

55. What am I supposed to do when the best part of me was always you

Jag är så fruktansvärt trött. Totalt söndersliten och kraftlös.
Detta är priset för 3 veckors studieresor, 1 månad bestående av enbart stress och kaos,
och 2 veckor utan sömn.

Jag återkommer när livet är i behåll. Nu måste jag bara försöker pausa. Andas.

54. People are lonely because they build walls instead of bridges

Jobbig måndag.
Jag hyllar andras texter som säger ifrån på ett fenomenalt sätt
och gömmer undan mig själv i prestationsångesten.
Läs skolbloggen för övrigt. De skriver fantastiskt.
Jag prioriterar till och med bort träning för att kunna hinna andas.
Jag hinner inte med. Jag vill inte tänka framåt. Jag orkar inte. Jag kan inte.

53. Man måste dö några gånger innan man kan leva

Mina ord räcker inte till. Läs detta. Så otroligt vackert och mitt i prick.

52. Mornings would be better if I woke up with you

Jag prioriterar bort skolan för ett par timmar ikväll och tränar dubbelpass istället vid mitt andra hem. Body Balance är nog något av det mest krävande, tyngsta och avslappnande som finns. Jag mår fantastiskt bra, innan stressen med deadline och provvecka hinner ifatt mig. Imorgon är jag tvungen att göra lite fler måsten. Kan vi inte bara strunta i allt och åka någon annanstans, bara vi två?

51. Never let me go, never let me go

I just don´t know if I want to do it anymore,
get close to someone so they can leave again.

50. Take yours and mine, we’ll combine and we’ll have everything

49. Måste. Börja. Träna. Nu

Jag försöker verkligen. Jag står till och med längst fram. Men jag lär mig inte koreografin. Det första steget blir alltid fel och jag kan inte koncentrera mig på resten. Jag backar automatiskt. Lite i taget. Låter de andra ta mer plats. Jag är irriterad på mig själv. Vill allra helst ge upp och gå ut ur salen. Jag kan ändå inte. Jag backar lite till och står plötsligt längst bak.

Jag kan inte koreografin och förlitar mig istället på de andra, som inte heller har så stor koll. Jag tar inte mitt ansvar. Jag beter mig inte som att tillhöra den grupp jag gör. Och när vi ska dansa inför de andra står jag stilla. Jag kan inte det första steget. Det är pinsamt. 

För två år sedan vägrade jag att improvisera. När allas blickar var riktade mot mig låste sig alla rörelser. Jag kunde inte röra mig. Och jag har verkligen kämpat för att få prestationsångesten att försvinna. Jag tycker fortfarande att improvisation är jobbigt. Men jag gör det utan att klaga.

Jag måste lära mig att ta ansvar. Jag måste våga ta plats. Armbåga mig fram och inte be om ursäkt. Synas lite mer. Våga ha en egen röst och tro på att de lyssnar. Jag måste vara en förebild.

48. Men det klär dig att du tvivlar på din duglighet, det gör man där vi kommer från

Lauras bild

Jag är hemma igen efter fem dagar i Paris. Jag har bränt mig i solen, ätit baguetter, shoppat, försökt tala franska, köat, gått upp för antagligen tusen trappsteg, sett Mona Lisa, frusit, åkt metro, varit uppe i Eiffeltornet, skrattat, spanat in snygga fransmän och mycket mer. En så fin resa, och jag vill inte ta itu med alla måsten riktigt än.

47. You are the loneliest girl in the world and tonight you'd fall for anyone

Jag reser till Paris idag och har planerat att ha det bäst.
När jag kommer hem ska jag ta tag i mitt liv och verkligheten igen.

46. I wanna grow old with you

Jag ser på hockey, tränar och försöker glömma att höften inte är okej, jobbar fastän ingen vill köpa glass, raderar kraftlösa ord som inte längre betyder någonting, stresshoppar inför Paris, läser den finaste boken, ser på gamla One Tree Hill avsnitt, är förvirrad och rädd för att börja backa när jag egentligen ska titta framåt och saknar känslan.
Den finaste dansen här ovan, förresten. Åh. Om jag ändå kunde dansa sådär.

45. Are you leaving, are you leaving me now?

- 70 minuter av nervositet och prestationsångest fyra gånger i veckan drar ner mina krafter.

- Mina söta flickor dansar för första gången på scen idag. Jag är så oerhört stolt över dem.

- Jag reser till Paris på söndag och lämnar stressen bakom mig.

44. Maybe we won't feel so alone before we turn to stone

43. Om du inte kan hantera mig när jag är som värst, hur ska du då kunna få förtjäna mig när jag är som bäst?

Jag har inspirerats av min nya favoritblogg.

HEJ.

Jag heter Jennie, är 17 år och rädd för att vara ensam.
Ibland önskar jag att jag vore lite sötare, smalare och bättre.

Ganska ofta har jag ett förjävligt humör. Mest för att mitt hjärta är tungt och för att för många tankar snurrar i mitt huvud. Och ofta kommer jag till den gräns då jag inte längre kan. Jag måste få skrika. Jag måste få låta sur. Jag måste få vara för mig själv en stund. Jag måste få gråta. Jag måste få ångra och säga förlåt. 

Jag är tystlåten, ärlig, stressad och ganska osäker. Jag har ett relativt stort behov av kontroll och är svår att leva med.

42. Would you lie with me and just forget the world?

Lyckan som uppstår när man hinner sola i bikini i tjugo minuter mellan skola och jobb utan att frysa.

41. Låt mig leva längre nu när jag kan se

Och jag som just lärt mig att säga åsikter, ska jag hålla tyst nu?
Det är inte rätt att bete sig som fjorton år och himla med ögonen åt allt.
Det är inte rätt att knuffa över allt ansvar åt någon annan.
Det är inte rätt att först säga och sedan ångra för att sedan säga igen.

40. And I’m tired of waiting. Waiting here in line, hoping that I’ll find what I’ve been chasing.

Ett barn skriker.
Den gälla tonen skär sig i öronen.
Kvinnan,
som nog inte är medveten om att vi ser,
håller hårt i piskan i ett klassrum fyllt med barn.

"They are just beating the children."
Det hemskaste som finns
skrattas bort så lätt.
Vi uppmanas att reagera efteråt,
bakom deras ryggar.
Vi blir tillsagda att vara hjärtlösa.

Där står vi,
med chockerande ansikten
och kan inte hjälpa.
Vi kan inte säga att de gör fel.
Vi kan inte skrika på kvinnan.
Vi kan inte trösta barnen.

Och jag förstår inte varför.
Varför ingen säger något.

39. You can´t love anything more than something you miss

“You cannot protect yourself from sadness without protecting yourself from happiness.”

“I would give everything never to think about her again,
   I can only hold on to the things I want to lose.”

" It’s better to lose than never to have had. I lost something I never had.”

Jag grät mig igenom den finaste filmen, Extremely loud and incredibly close, ikväll. Jag har nog aldrig gråtit så mycket åt en film förut. Eller saknat någon som nu. Se filmen. Läs boken.

38. I dont know who I am, who I am without you

Vi firar18åringen och går i regnet. Inleder ishockey VM och skriker när de spelar fel. Fnissar åt allt och ingenting. Fuldansar och berättar hur mycket vi tycker om varandra. Talar om allt annat än det som var förut. Höjer rösten och undviker drama. Kramas och vill att tiden ska sluta gå så fort. Jag skrattar och bortförklarar mig hela vägen hem.

37. I hate the idea of anyone else having you

36. Holding on and letting go

Jag drunknar i allt jag borde hinna.
Läser världens finaste bok
och säljer glass till halva stadens befolkning.
Dansar.
Jag försöker förklara hur underbart Afrika är
och minns tillbaka och saknar.
Vill helst gömma mig.
Jag bryter ihop till finaste greys.
I love you so much it hurts.
I´ll always be in love with you. You´re the love of my life. I will never love another woman.
Berättar om min hatkärlek till hockeyn.
Stressar över småsaker.
Är arg över att jag fortfarande inte kan tala inför
en klass utan att skaka på rösten.
Jag köper en ny finfin bok som belöning åt mig själv
och kan inte sluta att le när jag cyklar hem.

35. I was born with a broken heart

Idag saknar jag Senegal så fruktansvärt mycket. Kan vi inte åka tillbaka nu?

34. Jag är inte rädd för mörkret

I push people away  because I don´t want to be hurt.