Jag ser på hockey, tränar och försöker glömma att höften inte är okej, jobbar fastän ingen vill köpa glass, raderar kraftlösa ord som inte längre betyder någonting, stresshoppar inför Paris, läser den finaste boken, ser på gamla One Tree Hill avsnitt, är förvirrad och rädd för att börja backa när jag egentligen ska titta framåt och saknar känslan.
Den finaste dansen här ovan, förresten. Åh. Om jag ändå kunde dansa sådär.
Jag grät första gången jag såg den där dansen på tv.
SvaraRadera