Fastän jag suckar varje gång över att euron överskrider min budget
tycker jag om att åka buss.
Det är tjugo minuter av någon annans frihet.
Jag tjuvlyssnar till andras samtal och kan inte koncentrera mig på min bok, fastän den är så fin så fin.
Två äldre kvinnor talar högt om hemligheter från förr och fnissar som femtonåringar.
En yngre kvinna talar i telefon hela bussresan.
"Vi är inte längre på samma våglängd du och jag."
Och allt låter så vackert och enkelt.
En liten pojke talar konstant på det andra språket.
Synd att min språkkunskap slutar där, och jag inte förstår. Verkligen, synd.
Jag tjuvlyssnar på människor som nyss har köpt glass när softismaskinen inte för oljud.
En man talar högt i telefon om livet och är för orolig för att kunna stå stilla.
"Men du fattar int. Hon är så jävla söt!"
Och jag tänker på dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar