fredag 21 september 2012

138. When I leave this world, I'll leave with no regrets. Leave something to remember, so they won't forget

I min stad sägs det att alla känner alla. Vi vet varandras namn och vem alla senaste hade ett förhållande med. Vi är facebookvänner där vi ibland kan gilla en status eller säga ett grattis åt ett nytt år. Vi är fyllebästisar som är främlingar dagen efter. Alla känner alla, men egentligen känner vi ingen.

I min stad ger vi löften vi inte kan hålla. Vi hånglar upp någon random en fredagskväll inför alla utan orsak. Ljuger lite. Talar högt om alla andra men aldrig om oss själva. Vi sprider rykten om sådant vi inte vet någonting om. Har fördomar. Vi talar illa om människor vi inte känner. Vi är osäkra och blir övertrampade av stämningen. Vi är självsäkra och kan säga ifrån.

I min stad är vi nyfikna på varandra, även om vi inte erkänner det. Vi gör misstag. Vi ångrar oss och tycker att allt är pinsamt. Vi undviker de vi inte längre kan se i ögonen utan att något går sönder.

I min stad talar vi en konstig dialekt och blir kallade för lantisar av dem i staden bredvid. Vi ska inte tro att vi duger till något. Vi ska inte vara bra. Men vi ska ändå visa vem som är bäst. Och trycka ner resten. Vi ska vara ironiska och smått elaka. Vi ska vara snygga och medvetna om det.

I min stad har vi svårt för att att tala med varandra utan alkohol i blodet eller utan dataskärmen framför oss. Vi kan gå förbi varandra och låtsas att vi inte ser. Vi känner ju inte varandra. Eller så skäms vi bara.

I min stad kan vi vara fantastiska om vi vill. Vi kan bygga upp fina vänskaper, säga något slumpmässigt i förbifarten som senare blir vackert, skriva nattord, hjälpa varandra och skratta bort allt trist.

Jag drömmer om någon annanstans. En annan stad, en annan tid, ett annat hem.

6 kommentarer:

  1. Så sant. För ett år sen var jag så himla trött på detta och ville slippa allt fort som fan. Men tro mig, när du väl kommer bort från det/dem, hittar nya platser och nya människor, då blir allt så mycket bättre. Kram!

    SvaraRadera
  2. träffande text. "Vi undviker de vi inte längre kan se i ögonen utan att något går sönder."..den meningen gillade jag. Den väcker känslor.

    SvaraRadera