fredag 16 november 2012

168. Love when you're ready, not when you're lonely

Det är som att dagdrömma så pass mycket att det inte längre går att se vad som är verkligt.
Sanningen suddas ut en aning och ersätts med något annat. Det realistiska finns inte där.
Eller som att vilja gråta åt filmrepliker i ett klassrum för att det där kunde kanske vara jag.
Det är som att ta avstånd endast för att det är en vana. Det spelar ingen roll vilka ord som blir sagda. Rädslan övervinner allt annat.

2 kommentarer:

  1. Det låter hjärtskärande, men fan, underbart på samma gång.

    SvaraRadera
  2. ta avstånd av vana för att rädslan övervinner allt, fy vad klokt. mycket klokt och känner igen mig hundra gånger om.

    SvaraRadera