106. I wanna talk to the man in the moon maybe he has an extra room

Jag kommer nog aldrig att sluta sakna detta land, förstå att jag faktiskt har varit där eller få tårar i ögonen när jag tänker tillbaka på alla minnen. Jag kommer aldrig glömma när jag nästan skickades till sjukhus för att jag hade skoskav. Jag kommer aldrig glömma hettan. Jag kommer aldrig glömma när jag förklarade för min vänelev tre gånger att min far bara har en fru och att jag endast har två syskon tre gånger och att hon ändå inte förstod. Jag kommer aldrig glömma ananasjuicen, löksåsen eller malariatabletterna. Jag kommer aldrig glömma hur det känns att simma i saltvatten. Jag kommer aldrig glömma torget. Jag kommer aldrig glömma de franska sångerna vi sjöng i bussen. Jag kommer aldrig glömma mitt fantastiska resesällskap.

105. Sometimes people put up walls, not to keep people away, but to see who cares enough to tear those walls down

Jag lever i One Tree Hills värld , äter för mycket glass och saknar mina vänner.

104. Det är okej. Jag klarar mig ensam

Det finns så mycket annat att vara rädd för.
Inte att ge en del av sitt hjärta till någon för att senare få det tillbaka i spillror.
Inte att aldrig bli accepterad.
Inte att säga fel, misslyckas och bli ett skämt.

Det finns så mycket annat att oroa sig över.
Som till exempel att sova ensam i ett för stort hus under åskväder och tro att
man kommer att dö och inte har någon att ringa åt och berätta hur rädd man är.

103. Be beautiful. Be you

102. Sail with me into the dark

Jag är lite kär.

101. You are my sweetest downfall

Jag är fast vid de drömmar som inte är verklighet.

Jag är fortfarande rädd för att möta människor som är bättre
och är tvungen att fokusera blicken och knyta nävarna för att kunna gå förbi.

DU FATTAS MIG. INTE?

Jag vill inte förlora orden jag aldrig ska få höra igen.

Jag är trött på sommaren, lögner, hårda ord och slitna hjärtan.
Kan det inte vara höst och okej nu?

Jag får frågan "Hur ska du någonsin klara dig själv?" alldeles för ofta
för att tro på att jag ska lyckas med ensamhet.

100. Satellite heart

At this moment there are 6,470,818,671 people in the world.
Some are running scared. Some are coming home.
Some tell lies to make it through the day.
Others are just not facing the truth.
Some are evil men, at war with good.
And some are good, struggling with evil.
Six billion people in the world, six billions souls.
And sometimes all you need is one.

- One Tree Hill

99. Du vill ha det du förlorat, men mig får du inte tillbaks. Mig får du inte tillbaks

Det är skrämmande, euforiskt och kaotiskt.

98. I want to be your favorite hello and your hardest goodbye

Jag har inte den rätta känslan och hatar de falska bästis relationerna som uppstår och vill undvika drama. Jag är omgiven av de finaste människorna som finns och försöker smälta in bland massan. Träffar människor jag inte har sett på flera månader och undrar varför allt går så långsamt. Som om tiden står stilla, vi är bara på olika platser.

Jag tvivlar på någons hemstad och vet mer fakta om dess vägar än de som är bosatta där. Skrattar åt kaxigheten och fryser fastän det är sommar. Jag blir rörd av någon annans goda hjärta och lyssnar på sanningen tre år för sent. Man måste genomgå motgångar för att växa som människa och kanske just detta är ett sådant ögonblick.

97. Till dom som tror på kärleken fastän hatet är så starkt

96. I hope you´re smiling today

Jag befinner mig i ett lyckorus blandat med trötthet. Det har varit en otroligt bra vecka och det känns konstigt att det är över nu. Jag är så glad över att få träna tillsammans med världens bästa brudar.

95. I wanna be your only man, don't wanna see you with no other man

Jag har inte tid för annat än att genrepa, dansa på scenen, finslipa koreografin, försöker tvinna mitt hår snyggt, tagga till och dansadansadansa. Lycka. Även om något steg går fel eller att det är trångt. Även om mina ben känns som sten. Även om jag knappt kan andas och har hår i mun och ögon. Alla många sena träningar de senaste veckorna har definitivt varit värt det. Dag fyra av sex är över.

Ni, som har möjlighet, kom kom kom och se på oss imorgon klockan 18. Vi är fantastiskt bra.

94. You don´t give up just because things are hard

93. I don´t want anyone else to have you

Jag är tvungen att tipsa om lite fina saker jag har sett och läst de senaste dagarna.

Novellfilmen Jag behöver dig mer, som baserar sig på boken "Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket." Så fin.

Sandras krönika. De finaste orden om sorgen när kärleken försvinner. Det är som när det perfekta paret gör slut om man är ledsen fastän man inte känner människorna.

Kaj Korkea-Aho skriver om att kärlek är det enda som kan få världen i rörelse.

92. Om inte dans är träning bor vi nog på olika planeter du och jag

Jag tror inte ni förstår känslan, tröttheten, nerverna eller adrenalinet om ni inte är där.

Ni förstår nog inte hur mycket vi tränar, kämpar och svettas.
Genrepet är över nu och om två dagar (hjälp, redan?) står vi på scenen för första gången i sommar.

Kör hårt. Le. Sträck på foten. Böj benen.
Kom ihåg, vassa knän! Starkare armar. Andas. Njut lite.
Lycka, självklart. Men jag är så fruktansvärt nervös och samtidigt så taggad. 

91. De har hört dig säga att vi aldrig var på riktigt. Inget illa menat det vi delat kan du aldrig sudda ut

90. We used to talk everyday, now it´s like we don´t even know each other anymore

Och någonstans tror jag att ångrar mig och glömt att säga allt som borde bli sagt.
Jag kryper tillbaka, säger ett tyst förlåt, och kastas bort bland det odugliga.

89. I´m sorry I let you down

Be with someone
who won´t stay mad at you,
who can´t stand not talking to you,
and who´s afraid of losing you.

88. Jag vill leva, inte bara existera

Jag vet inte vad jag ska känna, tycka eller skriva.
Vet inte skillnaden på rätt och fel längre.
Ser inte olikheten mellan svart och vitt,
utan allt klumpas ihop till något fult och grått.
Eller alldeles regnbågsklart.

Jag springer från självsäker till ånger till eufori till rädsla.
Blundar lite för mycket
och går förbi det som inte borde finnas där.
Kramar sönder det jag inte vill förlora och kämpar för att inte falla tillbaka.

Jag försöker hitta fokus, men tappar koncentrationen.
För min dansteknik har tydligen aldrig funnits. Så skärp dig nu, om du vill stå på scenen.
Och jag svettar bort ursäkter och träningsvärken brinner.
Jag vägrar att ge upp. Inte nu.

Jag läser böcker om en annan värld och drömmer om fina sommarkvällar.
Sådana som vi ska minnas sedan när vintern kommer.

87. Everybody's talking how I can't be your love

De senaste bilderna från instagram (jjeennniiee)

Just nu har jag inte tid med annat än dans. Jag andas dans. Två veckor framåt består nu av antingen träning eller uppträdande varje dag. Jag måste kämpa och kvarhålla kontrollen. Måste få mina ben att orka. Där emellan ska jag hinna med jobb och alla andra måsten. Andas. Så ni får ha förståelse för om det ekar lite tomt här.

86. Du var allt jag tänkte mig att kärlek var

En äldre man förklarar lugnt om stadens ungdomar och deras traktorer åt en inflyttad kvinna,
och jag kan inte låta bli att tjuvlyssna och le för mig själv:

Jo, sidu. De här ungdomarna brukar ta sina traktorer och åka runt här på torget. Istället för att åka moped. Det är mycket behändigt, förstår du. Ja, de blir ju inte blöta när det regnar. Men förr, ska du veta, att de inte hade någon ordning och bara ställde till besvär. Och inte lyssnade de på de vuxna. Ja, du vet hur ungdomar är. Men nu. Se bara. Värre skulle de kunna ha det. Tror du att de uppskattar vad de har? 

85. It´s hard to know that you still care

Något utav det finaste jag har sett.

84. Oh, I´m scared of the middle place between light and nowhere

Fastän jag kan skratta bort det faktum
att jag ser och vet att någon inte tål att vara i min närhet gör det lite ont ändå.

Och det gör ont att inte kunna svara på de där onödiga samtalen längre.

83. Det fanns ingen bara du men jag är lyckligare nu

Senegal 2012

När jag inte säljer glass, solar, läser de vackraste böckerna, försöker lära mig finska i sista minuten, ser på One Tree Hill, kämpar med dansen (bara två veckor kvar nu. jag är lite rädd), lever villaliv eller umgås med fina vänner saknar jag Afrika. Jag skulle kunna resa tillbaka när som helst. Nu.

82. Sharing pillows and cold feet

I feel like I lost you,
but I never had you in the first place.

81. I wish I had missed the first time that we kissed, cause you broke all your promises

Vi bygger upp den rätta känslan och inte ens regnet kan förstöra det nu.

Men någonstans blir det för mycket och jag är sur, bitchig och arg och vill mest bort. Kallar det kvällen från helvetet. För att de bara går förbi, eller skriker och springer därifrån, när jag har så mycket jag vill säga. För att jag inte är hemma någonstans. För att jag inte har något kvar att säga längre. Inte ens berätta vad som är fel.

Jag får någon annans jacka för att jag fryser och försöker att inte förstöra kvällen ytterligare. Bussen hem är överfylld och resan tar för länge. Det är kallt men ganska fint ändå.

Förlåt. Man lär sig av sina misstag, visst?