fredag 9 augusti 2013

282. Det gör ont att veta, men lika ont att undra

Det är som att vakna upp mitt i en mardröm. Yrvaken, kallsvettig och ångestfull. Man vaknar upp och inser att den man tyckt allra mest om aldrig har tyckt om tillbaka.

Kunde du inte ha sagt något tidigare? Kunde du inte ha låtit mig gå vidare när jag velat gå? 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar