Jag är någon annanstans och glömmer, eller kanske förtränger, det som skaver och vägrar sluta göra ont. Jag sitter i kalla ishallar och hejar fram duktiga pojkar, läser böcker, äter hotellfrukost och glömmer.
Jag är hemma igen, och det är nu något slits sönder. Det är du. Det är jag som är livrädd för att dö utav hjärtesorg. Det är du som inte är på samma våglängd. Det är jag som snurrar runt och alltid tvekar.
Jag går nu. Okej? Jag tror att jag vill gå.
trivs bra här.
SvaraRaderaSvar: Åh du skriver ju också fint. Ibland så man får tårar i ögonen. Nyårskramar!
SvaraRaderaTack så mycket Jennie! Gott nytt år på dig tjejen =)
SvaraRaderaFINT.
SvaraRaderaGooglade låtfrasen då jag i skrivandets stund sitter med bildserier att skicka in till en fotografisk högskola. Jag sitter också i ishallar och hejar. Äter hotellfrukost. Och vill gå - han är inte värd det.
SvaraRaderaOch visst gör det så förbenat ont när hans hjärta inte slår för mig. Eller dig.
Dansa fastän hjärtat brister, dansa fast du inte är här. Och om alla de drömmar jag lämnade där hans axel blir till hals.