195. Have you forgotten I'm the one you once adore?

Jag är någon annanstans och glömmer, eller kanske förtränger, det som skaver och vägrar sluta göra ont. Jag sitter i kalla ishallar och hejar fram duktiga pojkar, läser böcker, äter hotellfrukost och glömmer.

Jag är hemma igen, och det är nu något slits sönder. Det är du. Det är jag som är livrädd för att dö utav hjärtesorg. Det är du som inte är på samma våglängd. Det är jag som snurrar runt och alltid tvekar.
Jag går nu. Okej? Jag tror att jag vill gå.

194. 2013, please be awesome, part 2

 APRIL

Våren kom och jag hade fina helger. Min dåliga hy gav mig det sämsta självförtroendet någonsin.
Jag hade ingen motivation alls till skolarbeten eftersom de mest bidrog till ångest.

Jag skrev: "Jag faller för helt fel pojkar, tydligen. Sådana som inte kan hålla sina löften. Som är för självsäkra och tar allt för givet. Bad boys. Eller de som är alldeles för snälla. Som inte riktigt vågar säga sanningen. Jag faller för dem som inte faller för mig."

Jag var lycklig och sånärasånära spagat. Jag reste till Senegal och hade det fantastiskt i 12 dagar.

MAJ

Jag levde på minnen från Afrika och drunknande i allt ogjort, vilket senare fick mig att falla.
Jag köpte böcker som belöning åt mig själv och kunde inte sluta att le.

Jag såg på den vackraste filmen. Jag hade ett förvirrat hjärta som blev skört efter för många konflikter. Jag berättade vem jag var, i hopp om att skrämma iväg de som stod för nära.

Jag började jobba i glasskiosk och reste sen till Paris för att förbättra språket, uppleva sevärdheter och spana in snygga fransmän. Jag ställde nya krav på mig själv i danssalen och det mesta var en kamp mot min egen rädsla. Jag slutade att sova och skrev så otroligt dåliga prov.


JUNI

Skolan var äntligen över och vi firade 10 veckors frihet med regn och en överdos utav drama. Jag blev kär i One Tree Hill igen. Jag jobbade, och smygåt glass hela tiden och spenderade många timmar i solen.

Jag blev med iPhone och lyssnade konstant på Timbuktu. Jag skrev, "Man har hundra människor runtomkring sig, ändå är man alldeles ensam. De som alltid fanns där är inte längre där.", och syftade på allting som hade rasat.

Trots allt hade jag en fin midsommar även om kvällen inte var någon höjdare. Jag levde villaliv, skrev mycket dagbok och trivdes som osocial.

193. Jag är apan som liknar dig

The more you get to know a person, the more attractive they become to you,
because everything you see on the inside of them,
suddenly you're able to see on the outside of them too.

192. You know my name, not my story

Julhelgen lider mot sitt slut och jag försöker långsamt skapa en vardag igen. Min jul har varit fantastisk med släkt och vänner, alldeles för mycket mat, julstämning och utgång. 

Imorgon ska jag övervinna rädsla.

191. Om du vill ha mig, nu kan du få mig så lätt

Ensam är stark, eller hur? Jag klarar mig utan dig. Men om du vill ha mig, kan du få mig så lätt.

190. We came We raved We loved

SWEDISH HOUSE MAFIA var freakin' awesome! Tillsammans med my girls har jag haft otroligt bra dagar i huvustaden, tusen tack för att jag fick komma med! (och tack ni som sa nej)

189. 2013, please be awesome, part 1

Jag går tillbaka i arkivet för att titta över året som gått.
Tyvärr finns det väldigt lite material från början av 2012 eftersom min förra blogg är raderad.

JANUARI

Jag fnissade mig genom nyårsafton och sa att jag inte längre hade något att gråta över.
Jag skrev: "När det handlar om dig, vill jag vara tom på känslor" och försökte hitta balansen.

Jag var fruktansvärt trött på all hets om att vi måste vara så smala. Att vi alltid måste tala om hur lite vi äter och hur mycket vi tränar. Att allt är en tävling.


FEBRUARI

Jag glömde allt som skavde och tittade mest på Grey's Anatomy och grät för att jag visste hur det skulle sluta. Tillsammans med fina vänner var jag i obekväma situationer och tvingades förklara vem jag är.
Jag blev arg över alla dessa könsroller och försökte mest överleva allt skolarbete.

MARS

Jag läste böcker om brustna hjärtan och omöjliga förhållanden. Det blev vår och jag insåg att jag är lycklig trots kaoset i mitt huvud. Jag bytte blogg och skrev: "Han kommer alltid att vara den söta pojken som var så mycket sötare med alkohol i blodet."

Jag ville inte vara sämst och kämpade med dansen. Det var festligheter och jag var livrädd för hjärtesorg. Jag sov för lite och tänkte för mycket. Det fanns så mycket prestationsångest kopplat med skolan, men att se fram emot resan till Senegal räddade mig.

188. Only you can give me that feeling

You can't force anyone to love you
but you can show them what they're missing out on.

187. I'd do anything to be your everything

Jag känner en eufori baserad på alkohol och snurrar runt bland alla andra. Skrattar högt och spontankramas. Skriker med i låtarna utan att kunna den rätta texten. Blir dissad. Bryr mig inte.
Är lite för ärlig och rak och berättar om det innersta åt okända människor. Skriver utan att tänka.
Jag har en mycket rolig kväll tillsammans med de bästa vännerna. Det finns ingenting som skaver
och gör ont. Förutom rädslan över att förstöra och gå sönder.

186. We are the people we rule the world

Ikväll ska vi fira en av de människor jag tycker allra mest om. Jag har nog aldrig varit så taggad förut. 

185. Another shit day in suck city

Ibland behövs en 90 sekunders gråtattack inlåst i skolans toalett för att kunna klara av resten.

184. Jag är dina drömmar, den som aldrig säger nej

Det är en försommarnatt som hunnit bli mörk och kall. Vi sitter i ett okänt kök när de flesta har gått. Förlänger tiden en aning. Jag talar lite för snabbt, snubblar på ord och slutar att tänka. Glömmer bort mitt egentliga sällskap som inte är här. Inte just nu. Jag skakar på huvudet. Skrattar lite.

Det är sommar och det är meningen att vi ska känna så mycket, men jag känner ingenting. Möjligen ångest. Innan jag höjer rösten och går därifrån, talar jag om allt som tynger och sviker vänner. Jag tappar bort den tillfälliga tryggheten och därför också mig själv bland folkmassan.

Det är en höstkväll och allt är strålande tills bakgrunden slår mig i ansiktet. Jag backar. Kryper undan all stolthet. Jag glömmer bort att det inte längre berör mig. Biter ihop och tvingar mig själv att kunna vara på samma ställe som den som söndrat mig. För där finns även de välkända ögonen.

183. I need you so much closer

Never ignore a person who loves you, cares for you and misses you,
because one day you might wake up and realize that you lost
the moon while counting the stars.

182. Your hand fits in mine like it's made just for me

Jag är rädd för mycket.
Mörker. Äckliga kryp. Trånga utrymmen.
Sjukdomar. Att få ett söndrigt hjärta. Att bli lämnad ensam.
Men mest är jag rädd för
att se möjligheter försvinna, att jag aldrig fick chansen.
Så därför kastar jag mig ut,
i det som jag gör mig livrädd, och hoppas på att jag inte faller.
Och om jag faller,
önskar jag att jag reser mig upp igen och är starkare än någonsin.

181. I'm in love with you and all these little things

Vilken händelse har stärkt dig mest som person? Antagligen alla motgångar. Alla de gånger hjärtan har gått sönder, vänner har svikit, sjuka ideal har dominerat och bristande självförtroenden.
Vad har varit ditt största äventyr hittills? Det måste nog vara studieresan till Senegal.
Vilken egenskap föraktar du mest hos dig själv? Mitt humör. Att jag kan ändra från superglad till förbannad på tre sekunder. Och att jag är extremt dålig på att dölja känslor.
Vilka egenskaper föraktar du mest hos andra? Mallighet, folk som skryter och enbart talar om  sig själva, och överdriven nyfikenhet, när inget privatliv tillåts.
När känner du dig snygg? När jag inte är osäker på mig själv.

Av vilka anledningar gråter du? Jag gråter till vackra filmer och tv-serier, bloggtexter och böcker samt stress, orättvisa, ilska, bråk och sorg.
Vad skrattar du åt? Jag skrattar åt torra skämt och sitcom serier.
Tror du på något? Ödet.
I vilka situationer är du riktigt rädd? När jag ska sova ensam, i mörker och under åskväder.
Vilken låt skulle vara soundtracket till ditt liv? Turning page - sleeping at last
Om du bara fick äta och dricka (vatten räknas inte) 5 saker för resten av ditt liv, vad skulle du välja då? Asiatisk mat, mammas kycklinggryta, choklad, lonkero och mjölk.
Om du fick en övernaturlig kraft eller kunskap, vad skulle du välja då? Att kunna ändra tiden eller kunna alla världens språk kanske. 

Om du skulle vara föreläsare, vad skulle du föreläsa om? Att högstadiet bara är tre år av sitt liv och även om det är ett helvete ibland kan man inte kasta bort det med osäkerhet eller popularitet. Jag skulle säga åt fjortonåringar att det är okej att inte vara perfekt.
Om du fick välja helt fritt, vilken utsikt skulle du vilja ha från ditt rum? Havsutsikt.
Om du var kändis på turné, vilka saker skulle du vilja ha i din loge? Massvis med blommor och choklad och lugn och ro.
Om du fick äta middag med vem du ville i hela världen, vem skulle du välja då? McDreamy.
Om du fick åka tillbaka i tiden, till när skulle du åka då? 60-talet, för musiken och modet.

Vad tycker du att vi människor skulle behöva mer av? Respekt, både självrespekt, respekt för äldre, minoriteter, förändringar och livet.
Favorittid på dygnet? Kvällen.
Hur vill du leva som tant? Jag vill vara en mysig tant som är lycklig och alltid har nybakta bullar och fina människor, som har haft en stor del av mitt liv, runtomkring mig.
Ditt drömscenario just precis nu? Kärleken.

180. Jag gråter bara i regnet

179. You only know you love her when you let her go

Är du lycklig nu? Nu när allt som någonsin har sagts är bortglömt och långt borta, men fortfarande tillräckligt nära för grattiskramar. När ett avstånd aldrig har varit så urskiljbart tidigare. Och fastän jag inte får, känner jag besvikelsen. Eller ångrar du nu? Nu när det är för sent för alternativ.

Är du lycklig nu? Nu när du är för nära, talar om saker jag inte kan begripa, och inte fattar att jag inte vill ha dig där. Eller är du sorgsen nu? Nu när jag inte stannar kvar.

Är du lycklig nu? Nu när du har förstått att jag vill att du ska vara här och bara här och inte någon annanstans. När inget är oklart, genant och obekvämt, utan alldeles rätt. När jag är löjligt kär. Eller skäms du nu? Nu när det är så lätt att såra.

178. Some people just need to be high fived in the face with a chair

klädkris. ångest. stress. proffssminkning. O'learys. bästa vänner. na goo ti ita. one piece. födelsedagsdrink. en för tajt klänning. oljig hy. osäkerhet. skratt. Melody. shottar. lycka. trångt. varmt. äckligt. besvikelsen. armbågar överallt. fyllon. drinkar slängda i ansiktet. trampar på tårna. grattiskramar. fniss. nervositet. dissningar. skrik. musik. fuldans. sjuka fötter. glada ansikten.

En helt okej lördagskväll med det bästa tänkbara sällskapet. Tack!

177. Life is better when you are drunk

Trots en för jävlig förkylning som bidrar till öronvärk, nysningar var femte minut och en förstörd hals blir det utgång tillsammans med de bästa vännerna ikväll. Jag hoppas innerligt att halsen håller och att vi kommer att få världens roligaste kväll! Jag är pepp.

176. Aderton fucking år

En liten förhandsvisning inför lördagens festligheter.
Idag är det min födelsedag och jag fyller äntligen 18 år. Grattis till mig!

175. I'll always care

174. Keep your heart strong

Det är en skitmåndag där exakt allt går åt helvete, så jag äter choklad och fuldansar så mycket jag hinner.

173. Fuck society's idea of beauty

Idag är jag snygg.

Det är fortfarande lite tabu att säga så, att ge sig själv beröm och inte tycka att man är för fet, har en dålig hårdag, har fel kläder och problemhy. För det är ju det allt kretsar kring. Utseendet. Och den ständiga jämförelsen. Helst ska du också vara dålig på att ta emot komplimanger. Säga "äh, nej" istället för "tack".

Det räknas nämligen snabbt som skryt och egocentriskt. Det kallas för uppmärksamhetsbehov som går i kras när dessa snyggdagar förevigas på Instagram och fiskar likes utan att få den beräknade bekräftelsen. Jag är trött på förbjudet att tycka att man ser bra ut. Men jag är också trött på just uppmärksamhetsbehov. Detta konstanta byte av profilbilder och Instagrambilder där orsaken tydligt är mängden likes, bara för att se hur många som tycker om dig. Vad spelar det för roll om inte du tycker om dig själv? Kan vi inte alla satsa på att börja tycka om oss själva, inte bry oss så mycket om utseende och medge att vi är snygga utan att jämföra oss med alla andra? Det är inte lätt, jag vet. Det är en kamp mot självförtroendet som tycks pågå i en evighet.

Just idag är jag snygg och jag skäms inte för att säga det.

Att jag skriver detta beror inte på mitt uppmärksamhetsbehov. Det handlar om att vår samtid har så svårt att acceptera att man kan tycka om sig själv, hur många knep Blondinbella än har.

172. Precis där din axel blir till hals

I think that the whole point of being with someone
is so you can talk to them and let go of everything,
and even when you are at your worst, they still like you,
they still want to speak to you and care about you.

171. I've waited a hundred years, but I'd wait a million more for you

Min sista vecka som underårig har jag:

varit lycklig.
sett Twilight på bio och blivit lite löjligt kär.
ägt fel klädesplagg.
dansat.
köpt snyggaste klänningen, som bara kan bäras upp av självförtroende,
och taggat till inför min födelsedag.
varit på teater om ensamhet.

Det är sju fucking dagar kvar nu. Sju dagar tills jag är 18.

Imorgon väntar förresten körning på halkbana. Jag är livrädd.

170. Darling don´t be afraid, I have loved you for a thousand years

169. Första gången som du ska falla ner i gråt, första gången som du ska tigga om förlåt

Jag läser om hopplös kärlek
och önskar att det inte vore så svårt.

168. Love when you're ready, not when you're lonely

Det är som att dagdrömma så pass mycket att det inte längre går att se vad som är verkligt.
Sanningen suddas ut en aning och ersätts med något annat. Det realistiska finns inte där.
Eller som att vilja gråta åt filmrepliker i ett klassrum för att det där kunde kanske vara jag.
Det är som att ta avstånd endast för att det är en vana. Det spelar ingen roll vilka ord som blir sagda. Rädslan övervinner allt annat.

167. It´s you, it´s always been you

It´s not what I feel about him,
it´s what I don't feel for anybody else.

166. I wonder if my best would have ever been enough for you

15 oktober 2012, 20:21
Chocken efter trauma med pojkar som inte fattar ord med tre bokstäver skakar om tillvaron och ger löften om evig ensamhet.

27 oktober, 16:05
För ett ögonblick blir jag rörd och glömmer bort var jag är och det är just då det slår mig. Det slår mig så våldsamt att jag vill skratta för att det är så absurt. Det är just då jag inser att ni hade rätt hela tiden.

12 november, 15:24
Det är som att falla för någon man aldrig kan få.

165. It hurts because it mattered

164. I fell in love last night and I was dancing the whole way home

Jag har aldrig varit en mönsterelev. Aldrig varit bäst. Jag är hon som lärare aldrig lär sig namnet på och snabbt blir bortglömd. Det är visserligen mitt eget fel, eftersom jag inte tar stor plats och syns så pass lite. Men jag kan leva med det, att vara en i mängden och inte ihågkommen efteråt. Däremot tål jag inte lärares favorisering utav elever (det gäller i alla klassrum och träningssalar). Favoritelever. De som alltid kan och vet allt och alltid syns och hörs. Jag tål det inte.

För ett par månader sedan skrev jag om något som berörde mig och för en liten stund var mina ord överallt och jag fick höra så mycket positivt att jag hade svårt att förstå vad som hände. Den bubblan sprack lika snabbt som den uppkom. Visst är jag besviken, men också stolt, för det var det bästa jag någonsin har skrivit (och kommer att skriva). Varje blogginlägg, essä, textkompetens eller uppsats består framför allt av press från alla andra som alltid svarar med ett "men du kan ju skriva" på mina suckar, men främst mina egna krav och min ångest.

Jag vet att kraven är för höga och att det är därför jag har så svårt att vara nöjd. Ändå blir jag så arg, irriterad och besviken att ögonen tåras av all aggression och jag tappar allt hopp om framtidsdrömmar, för jag vet inte längre vad jag är bra på. Det skrämmer mig att jag inte har en aning om nästa höst. Och vårens studentskrivningar innan dess är något jag fasar inför.

Jag har inte längre någon motivation för att skriva. Jag tvivlar för mycket på mig själv och tycker att allt bara blir skit. Nej, jag kan inte skriva. Och det bevisar även kritiken och alla andras fantastiska texter. Det kanske låter som om jag är avundsjuk, men jag försöker bara reda ut prestationsångesten och förklara varför det är så tomt här nu.

Så vad gör man när man inte är tillräcklig någonstans och inte vet vad man ska göra resten av livet?

163. En anonym urna är allt som finns kvar

Jag ryser fortfarande vid tanken.
Allt är äckligt nära med stängda ögon och
jagvillintejagvillintejagvillinte.
Försvinn.
Samtidigt som det är aningen uttjatat och no big deal.
Men i vissa stunder när
allt påminner om det som borde vara förträngt
tappar jag balansen.
Den där muren jag har byggt upp så länge har rivits ner
och byggts upp dubbelt så stor.
Och jag har förlorat all tilltro och varken ni eller jag
säger någonting längre.
Jag går med huvudet högt ändå.

162. När du kommer ska jag sitta här och ta allt som du ger mig. Och när du går vet jag att du snart är här igen

Nej, det är besvikelsen som är värst.

161. Baby, I'm not like the rest

160. I'm not guilty just damn sexy, come and get me try to catch me

Jag sa hej till självsäkerheten idag.

159. Quiet people have the loudest minds

Om jag vill skriva med versaler gör jag det, FÖR I HELVETE, fastän språkriktigheten säger att det är fult.
Och jag börjar meningar med ord som inte anses vara korrekta för det. Men det struntar jag i.
Skriver ofullständiga meningar också.

Jag vill bara poängtera att detta är min blogg utan en röd penna som rättar i marginalerna innan jag fortsätter att skriva essä och sudda ut alla flummiga metaforer som jag anser är briljanta och syftningsfel som lågstadieelever borde behärska. 

158. You're the kind of person I don't think I'd be good enough for

Nämn något som gjorde dig glad igår: Mina fredagsmorgnar börjar alltid med danslektion och gårdagens var så fruktansvärt rolig. Jag insåg även lite senare hur vackert språk kan vara ur andra perspektiv och att fastän jag inte vill, kan, orkar säga som det är försvinner inte sanningen.
Vad gjorde du klockan 08 i morse? Jag hade nyss somnat om.
Vad gjorde du för 15 minuter sedan? Fixade lite på min illustration inför en skoluppgift.

Det sista du sa högt? Är han din bästa vän eller?
Det senaste någon sa åt dig? Han är min kompis.
Vad har du druckit idag? O'boy, mjölk, vatten och apelsinjuice.
Vad är det senaste du åt? Varma smörgåsar.
Vad var det senaste du köpte? Antagligen en bussbiljett (hatar kollektivtrafikens extrema priser förresten) eller semla på café innan träning.
Vad är det för färg på din ytterdörr? Vit.

Vad är det för väder hos dig nu? Snöigt, kallt och mörkt.
Vilken är den godaste glassmaken? Pekannöt, citronlakrits, vanilj med massor av jordgubbssylt.
Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Nej, men jag tror på att vara varandras själsfränder och att man innan dess måste hitta lite fel och leva livet fullt ut. Som min sexårige bror sa: När du blir vuxen hittar du någon att bli kär i och han blir kär i dig. Det finns alltså inget att oroa sig över.

Sover du tungt? Tyvärr inte.
Drömmer du mardrömmar? Ibland. Oftast handlar de om att jag gör bort mig totalt, att jag är i en situation där jag inte kan försvara mig själv eller att världen går under.
Favoritklädsel? Svarta jeans och en stor stickad tröja.
Favoritlåt just nu? Denna spelas fortfarande flitigt. Jag älskar texten.
Favoritgodis? Allt som innehåller choklad.

Höger- eller vänsterhänt? Höger.
Humör just nu? Trött, glad, ivrig, förväntansfull  och smått förvirrad.
Sommarplaner? Det är en evighet kvar till sommaren. Men sommaren 2013 ska bli den första sommaren som adertonåring och den sista sommaren innan jag flyttar hemifrån och startat något nytt. Sommaren 2013 ska bestå av så mycket och jag ska leva och inte bara existera.
Hur många kuddar sover du med? Två.

Morgon eller nattmänniska? Kvällsmänniska. Jag är alltid trött  på morgonen, värst är måndagsmorgnar. Jag fungerar inte då. 
Vad är viktigt för dig? Det är viktigt att vara ärlig och att aldrig ångra. Det är viktigt att människor runt omkring mig mår bra och att vi förstå varandra. Det är viktigt att våga även om man är rädd.
Är du kittlig? Ja, väldigt.
Stjärntecken? Skytten.
Stökigt eller välstädat? Varken eller. Jag blir stressad av för stökigt och klarar inte av att leva i ett allt för välstädat och pedant hem. Lagom är nog bäst.
Vad längtar du mest efter just nu? Min födelsedag, det är endast 33 dagar kvar nu.

157. I'm stronger than I was yesterday

Jag kan varken tänka klart
eller se allt som sägs ha varit tydligt så länge.
Och det skrämmer mig lite.
Att det kanske är de som har rätt och jag som har fel.

156. Vet du vart du ska? - Nej - Ska vi gå dit tillsammans?

Tisdagspepp:

Jag ser på sista delen av Torka aldrig tårar utan handskar och går sönder. Ni vet, hjärtat blöder och allt sånt. Det är så förfärligt, vackert, ärligt och underbart. Snälla ni, om ni inte har sett dem - skäms en stund och se dem sen här. Eller se det en gång till för att gråta och bli arg igen.

Lyssna även på Ginas sommarprat om fördomar och sluta tala illa om människor ni inte känner.

Och lär er att vara stolta över er själva. Låt bli att säga det ni inte senare kan stå för. Backa aldrig. Var självsäker. Och om ni är osäkra - fake it until you make it. Var ärliga. Säg till om något är fel och försök göra rätt. Umgås med de ni älskar och bryt kontakten med de som förstör er. Lova att alltid vara du.

155. I bet that you look good on the dancefloor

Under höstlovet har jag:

- Sett alldeles för mycket på tv-serier och ätit mest hela tiden.
- Berättat om Senegal och äntligen fått hem alla foton från resan.
- Besökt storstaden för shopping och teaterbesök.
- Överraskat den sötaste nyblivna 18åringen som finns. Jag har trängts i mörker, fuldansat, haft djupa diskussioner och skrattat hysteriskt tillsammans med de bästa som är den trygga punkten bland det okända. Talat högt om det som var och fått höra ett förlåt samt omedvetet avslöjat ett så kallat nära kaos som mest är genant.

154. Haters make you famous

Someday we will find what we are looking for.
Or maybe we won't.
Maybe we will find something much better than that.

153. Jag var tvungen att förändra någonting, du hade just lämnat mig

Sanningen är att jag har mått piss de senaste veckorna. Och mest legat i fosterställning om kvällarna och sett på gamla tv-serier och inte orkat någonting. Det mesta har varit på minus, men nu börjar jag se en skillnad på då och nu. Därför har det ekat tomt här och i det verkliga livet också. För man måste dö några gånger innan man kan leva. Det är nu livet börjar, va?

152. We're to young to be this sad

151. Who puts you back together?

 Tack för att du har gjort mig ännu räddare än tidigare. Tack.

150. Please stay

Sånt jag är kär i:

Grey's Anatomy. Den senaste säsongen är gudomlig.

Amanda och Hannahs podcast. Jag lyssnar när jag åker buss utan sällskap, när jag går till skolan och innan jag somnar. Jag skrattar, känner i igen mig, blir berörd, ryser och tycker att det är fantastiskt, även om jag kanske inte platsar i deras målgrupp.

Jonathan Johansson.


 

149. Never let a fool kiss you or a kiss fool you

Jag är hon som automatiskt blir tystare i ett rum med flera människor än två.
Jag är hon som är snabb att knuffa bort någon som är för nära.
Jag är hon som är rädd för det mesta.
Jag är hon som har svårt att lita på andra och låta någon komma in i livet.
Jag är hon som drömmer för mycket och åstadkommer för lite.
Jag är hon som aldrig klagar på eller slänger bort maten och äter säkert dubbelt mera än bordsgrannarna i matsalen och struntar fullständigt i att hon aldrig kommer att bli smalast.
Jag är hon som talar tyst och snubblar på ord av nervositet.
Jag är hon som kan ha en ton i rösten som oftast misstolkas.
Jag är hon som säger "jag kan inte".
Jag är hon som hellre går ensam än tillsammans med falska ord som inte betyder någonting.
Jag är hon som är känslig och gråter ofta. 
Jag är hon som kan se dansvideor om och om igen bara för att de är så vackra.
Jag är hon som folk kallar för mystisk.
Jag är hon som kan ha attityd och egentligen vill skrika högt, men respekten är för stor och oftast slutar det i något onda blickar och förändrad ansiktsfärg.
Jag är hon som inte önskar sig något annat än en felfri hy.
Jag är hon som anser att lärare med favoritelever borde vara straffbart.
Jag är hon som alltid har målade naglar och ett ostyrbart hår.
Jag är hon som vill bli så mycket bättre.
Jag är hon som känner sig lugnare med böcker och starkare med dansen.
Jag är hon som skriver för att hon inte får fram orden lika enkelt i tal.
Jag är hon som försöker skratta så ljudlöst som möjligt bland andra.
Jag är hon som saknar det hon aldrig har haft.
Jag är hon som talar hur mycket och hur länge som helst, den du inte får tyst på, i trygghet.
Jag är hon som är tävlingsinriktad och skulle vara den som slåss om hon spelade hockey.
Jag är hon som lätt blir avundsjuk men som aldrig skulle erkänna det.
Jag är hon som inte tål skitprat.
Jag är hon som få verkligen känner, men flera känner till.
Jag är hon som är bra på att stänga öronen och inte lyssna på omgivningens tjafs.
Jag är hon som är bra på att tycka synd om andra.
Jag är hon som inte vill stanna här, utan hitta något nytt, något annat.

148. Torka aldrig tårar utan handskar

Se på "Torka aldrig tårar utan handskar". Jag har sett det första avsnittet och är fascinerad, arg och berörd. Det är fruktansvärt, sorgset och fantastiskt. Gardell är ett geni. Jag bara måste läsa boken! Del två av tv-serien sänds nästa måndag kl 22 från SVT1.

147. Jag orkar inte va rädd mer, du måste ta mig någon annanstans

Jag har för ofta en fuck-you-attityd och glömmer bort att säga förlåt. Ljuger lite. Eller mer töjer lite på sanningen och låtsas inte se allt så tydligt. Jag vill så gärna förklara och ge er mer tålamod.

146. I´m going to have you in the end, you know

145. You are my sun, my moon and all my stars

Jag drömmer mig bort i den fiktiva världen.
Ser på för många filmer och läser böcker under för sena kvällar.
För ingenting är äkta, sant, riktigt eller ärligt här.
Eller är det?
Jag flyter runt runt runt på något
som inte är.
Ser ingen skillnad på dagarna.
Hittar inte tryggheten.
Har tappat räkningen på tystheten.
Känner av attityden.
KONTROLLEN ÄR INTE NÅBAR.
Och jag är så fruktansvärt trött.
Jag mår nästan illa av att det skulle sluta såhär.
Men så kan man ju inte säga, för detta är inte slutet,
det sägs att det bara är början,
men slutet var redan skrivet vid den första lögnen. 
Det kommer inte bli som förut och det gör inte så ont som det borde.

144. Maybe you should eat makeup so you can try to be pretty on the inside bitch

Det är frustrationen som är värst.

143. I will wait for you

Jag har bloggtorka och varken någon motivation eller inspiration till bloggen längre.
Jag skriver. Raderar. Skriver igen. Ångrar. Skriver lite till. Raderar. De ord som blir kvar stannar alltid i utkast utan orsak. Det händer absolut ingenting och jag är trött på att skriva om ensamhet.

Kan inte ni vara snälla och ge lite tips på vad ni vill läsa om. Önskerubriker kanske?

142. My heart feels cold inside my chest

Svt play fungerar tyvärr inte utanför Sveriges gränser, men jag behöver inte se detta för att lova att aldrig någonsin acceptera mobbning. Jag är dessutom inte tillräckligt stabil för att se barn förstöras. Mobbning är aldrig okej. Inte fula ord öga mot öga eller via facebook. Inte knuffar, slag eller sparkar. Inte utfrysning och tal bakom ryggen. Mobbning är aldrig okej. Jag hoppas att ni som inte kan sluta kritisera andras utseenden och svagheter med starka ord inser det också.

141. Forever doesn´t exist

+ Studentresultaten är godkända.
+ Helgplaner.
+ Denna period har jag endast två och en halv kurser och massvis med håltimmar.
+ Jag kör bil och är inte totalt värdelös på det.

 - Jag har inte accepterat att jag är sjuk utan går runt halvsjuk i en evighet som om ingenting är fel. Tränar och måste mest koncentrera mig på att inte spy. Så jag fastställer ett träningsförbud tills vidare.
- Jag är trött på allt tjafs som mer eller mindre handlar om vem som får synas mest.
- Sömnsvårigheter.

140. Sometimes I dial your number and hang up just to pretend you're there

Jag mår sådär med en febrig kropp, sprängande huvudvärk och träningsabstinens och lever mest på mediciner, 90210 och saknad. Jag drömmer om Norge och omkonstruerar allt som blev fel till det bättre. Byter repliker, rollfördelningen, rekvisita och ändrar tajmingen. Men jag sitter fortfarande kvar med taskiga minnen som inte är rätt någonstans och som inte vill försvinna. 

139. Keep your head up, it has to get worse before it gets better

138. When I leave this world, I'll leave with no regrets. Leave something to remember, so they won't forget

I min stad sägs det att alla känner alla. Vi vet varandras namn och vem alla senaste hade ett förhållande med. Vi är facebookvänner där vi ibland kan gilla en status eller säga ett grattis åt ett nytt år. Vi är fyllebästisar som är främlingar dagen efter. Alla känner alla, men egentligen känner vi ingen.

I min stad ger vi löften vi inte kan hålla. Vi hånglar upp någon random en fredagskväll inför alla utan orsak. Ljuger lite. Talar högt om alla andra men aldrig om oss själva. Vi sprider rykten om sådant vi inte vet någonting om. Har fördomar. Vi talar illa om människor vi inte känner. Vi är osäkra och blir övertrampade av stämningen. Vi är självsäkra och kan säga ifrån.

I min stad är vi nyfikna på varandra, även om vi inte erkänner det. Vi gör misstag. Vi ångrar oss och tycker att allt är pinsamt. Vi undviker de vi inte längre kan se i ögonen utan att något går sönder.

I min stad talar vi en konstig dialekt och blir kallade för lantisar av dem i staden bredvid. Vi ska inte tro att vi duger till något. Vi ska inte vara bra. Men vi ska ändå visa vem som är bäst. Och trycka ner resten. Vi ska vara ironiska och smått elaka. Vi ska vara snygga och medvetna om det.

I min stad har vi svårt för att att tala med varandra utan alkohol i blodet eller utan dataskärmen framför oss. Vi kan gå förbi varandra och låtsas att vi inte ser. Vi känner ju inte varandra. Eller så skäms vi bara.

I min stad kan vi vara fantastiska om vi vill. Vi kan bygga upp fina vänskaper, säga något slumpmässigt i förbifarten som senare blir vackert, skriva nattord, hjälpa varandra och skratta bort allt trist.

Jag drömmer om någon annanstans. En annan stad, en annan tid, ett annat hem.

137. I don’t care, i love it. I don’t care

Höstens studentskrivningar är över. En liten happy dance på det.

136. I'll hold you while you break

Someone you haven´t even met yet
is wondering what it´d be like to know someone like you.

135. Tänk alla famnar jag lämnat av längtan till dig

Vi skriver ner allt vi har lärt oss under de senaste tre åren (eller i princip under de senaste tretton åren) under ett fåtal timmar. Pausar, äter lite och skriver några rader till. Konstigt nog känner jag ingen press. Ett godkänt resultat är mitt enda krav, inget mer. Jag kom till och med på mig själv, någonstans där mellan alla engelska ord, att njuta av stunden. Studentskrivning är ju inte så farligt. Nästan roligt. Två dagar, 12 timmar skrivning återstår. Sen ska jag andas ordentligt igen. Och fira.

134. Sooner or later I'll breathe somehow

Jag känner ingenting samtidigt som jag känner allting.
Varje andetag, steg och slag. Rädsla, osäkerhet och stress. Glädje, saknad och önskan.
Jag känner ingenting. Går oberörd förbi. Jag känner allting. Går sönder av känslostorm.

Jag klär mig i kläder som ger minnen jag inte vill minnas. Bryr mig inte längre. Fuck them.
Har den värsta hyn någonsin och sminkar över utan resultat. Bryr mig så fruktansvärt mycket.

Jag vill dansa tills benen inte längre håller, men orken finns inte där. Musklerna, smidigheten och attityden räcker inte till. Man måste kämpa för att vara kung på plan, som hockeybröderna säger. Så jag kämpar vidare och säger att jag mår som bäst i danssalen.

En träningshets uppstår och fastän vi aldrig säger det högt tävlar vi om vem som är bäst. Överallt. Vi ska fortfarande bestämma vem som är smalast och ska få en extra klapp på axeln. Och vi är tillbaka till 2008. Har vi inte kommit längre än såhär?

Jag är så trött på fördomar, rykten och skitprat. Ge människor en chans. Sluta kritisera utseendet. Sluta vara elaka i smyg. Sluta hata människor ni inte känner. Jag vill slänga bort alla förutbestämda personligheter och vara nyfiken på människan igen. Vem är du? Jag vill berätta vem jag är. Bevisa att det första intrycket inte är hela sanningen.

Jag saknar att tro på kärlek. Saknar att vara kär i kärleken. Men rädslan är större. Rädslan över att förlora allt och ångra varje ord och senare kalla det för ett misstag. Jag behöver fortfarande inte någon. Jag behöver någon som behöver mig. Och jag är rädd för att vara ensam.

Jag saknar att tala om allt och ingenting tillsammans med bästa vänner.
Ibland vill jag skrika. För att det är så tomt. Så tyst. Så kallt.

Jag känner ingenting samtidigt som jag känner allting.

133. För att ingenting är magiskt och det är så tragiskt, så jag springer tillbaks till dig

Låtar jag inte längre kan lyssna på utan att minnas det som gör lite ont:

Release me
Somebody I used to know
Jag har gått inunder stjärnor
Someone like you
Fallskärm

132. I won´t let you close enough to hurt me

131. Var arg och förändra världen!

Jag lyssnar på historier som har blivit en bekant röst. Lyssna, bli arg och förändra världen. Följ ditt hjärta. Följ dina drömmar. Lyssna inte på dem som inte tror. Hitta något som får dig att skaka av ilska. Förändra världen.

Lyssna, bli berörd och gör skillnad. Tänk över vad som är viktigt. Visa vem du är. Tillåt dig själv att göra misstag och lär dig av dem, men ångra aldrig. Var dig själv. Låt ingen säga att du inte är tillräcklig.

130. You’re from the 70’s, but I’m a 90’s bitch

Det är lite stressigt nu.
Mycket att tänka på.
Många tider att passa och böcker att läsa.
Och jag hinner inte,
kan inte,
vill inte.
Måste.
I don´t care, bara jag klarar det. Studenten.

129. Are the wonders of my world

Det bästa med igår finns här ovan. 1 minut och 42 sekunder perfektion.

128. Kärlek vid sista ögonkastet

En ny träningssäsong börjar imorgon. Jag har fuskat hela sommaren. Tränat endast när jag måste och ätit glass för fem personer. Så nu pusslar jag ihop ett träningsprogram och försöker peppa mig själv. Till jul ska jag vara stark, ha tydliga muskler, vara smidig, kunna gå ner i spagat och vara närmare split, ha en god kondition och ha utvecklats enormt inom dansen. Jag ska, med all respekt, inte låta de nya trampa över mig. Jag ska våga stå längst fram. Jag ska inte vara sämst. Jag ska aldrig ge upp.

127. I think I made you up inside my head

Jag är rastlös mest hela tiden.
Och det är något som saknas, något som inte finns där.
Det som ska vara mitt andra hem. Danstjejerna. Trygghet. Spontanitet. Vänskap.

126. Vi har redan sagt hej då

Repris tack vare statistikökning

HEJ.

Jag heter Jennie, är 17 år gammal och fortfarande rädd för att vara ensam.
Ibland önskar jag att jag vore bättre, finare och hade porslinshy.

Jag talar antingen tyst eller skriker. Inget däremellan. Jag är ärlig, feg och lugn, men kan samtidigt få panik över småsaker. Jag är osäker, känslig och har kontrollbehov. Jag överanalyserar och kanske förstorar saker som egentligen inte betyder något. Jag gråter till Unicef reklamer. Jag har ett förjävligt humör utan att veta varför. Jag är hon som få känner till, men som ändå är där och lättare att tala med vid onyktert tillstånd. Jag känslostormar en hel del. Jag är rädd för närhet och säger hej då för tidigt bara för att det är enklast så.

Jag kan vara svår att lära känna och jobbig att leva med.

Vem är ni?

125. Hälsa till satan vi hörs