tisdag 10 juli 2012

88. Jag vill leva, inte bara existera

Jag vet inte vad jag ska känna, tycka eller skriva.
Vet inte skillnaden på rätt och fel längre.
Ser inte olikheten mellan svart och vitt,
utan allt klumpas ihop till något fult och grått.
Eller alldeles regnbågsklart.

Jag springer från självsäker till ånger till eufori till rädsla.
Blundar lite för mycket
och går förbi det som inte borde finnas där.
Kramar sönder det jag inte vill förlora och kämpar för att inte falla tillbaka.

Jag försöker hitta fokus, men tappar koncentrationen.
För min dansteknik har tydligen aldrig funnits. Så skärp dig nu, om du vill stå på scenen.

Och jag svettar bort ursäkter och träningsvärken brinner.
Jag vägrar att ge upp. Inte nu.

Jag läser böcker om en annan värld och drömmer om fina sommarkvällar.
Sådana som vi ska minnas sedan när vintern kommer.

3 kommentarer:

  1. Väldigt, väldigt bra och fint skrivet.
    (Som alltid)

    SvaraRadera
  2. Det gör ont i mig att säga att detta var fint skrivet, då det handlar om något som ibland kan göra riktigt ont. Du skriver så himla fint, vare sig det handlar om lycka, sorg, ilska eller ja, vad som. <3

    SvaraRadera
  3. som vanligt så älskar jag hur du skriver

    SvaraRadera