torsdag 10 januari 2013

202. 2013, please be awesome, part 4

OKTOBER

Tröttheten tog över och jag hade svårt att skilja på verklighet och fiktion. Jag hade ofta en fuck-you-attityd som förstörde. Skrev "Tack för att du har gjort mig ännu räddare än tidigare. Tack". Jag såg på "Torka aldrig tårar utan handskar" och dog inombords. Jag lyssnade på podcasts hela tiden.



Jag hade höstlov och firade den finaste nyblivna adertonåringen. Jag avslöjade ett nära kaos som mest var genant och var så rädd för att bli sviken.

Någon gång under de sista dagarna vände det. Jag lämnade hösten, som mest var piss men också hade sina höjdpunkter, bakom mig. Självförtroendet ökade och jag längtade efter vintern.


NOVEMBER

Jag förlorade tilltro och byggde upp en mur, dubbelt större än tidigare, runtomkring mig. Jag försökte reda ut min prestationsångest och hitta skrivglädjen igen. Jag läste böcker om hopplös kärlek och önskade att det inte vore så svårt.


Jag hade en snyggdag. Jag fyllde äntligen 18 år.


DECEMBER

Det blev en lyckad första utgång tillsammans med de bästa för att fira mina aderton år. Jag skrev: "Är du lycklig nu? Nu när det är så lätt att såra." och har nog aldrig varit så rädd förut.

Bilskolan bröt sönder mig totalt och jag var så nära att ge upp. Vi firade en av de bästa vännerna och även om jag förstörde något annat var kvällen lyckad.





Jag fick jullov och tågade ner till huvudstaden med tjejerna för att se på Swedish House Mafia. Julhelgen var sådär mysig som den alltid brukar vara och jag är så tacksam över att vi alla fortfarande är här. Jag klarade körkortet och levde på lycka.

Jag bestämde mig för att glömma känslan som alltid hade varit där och avslutade året minnesvärt. 


2012 var omtumlande, stressigt och innehöll många känslostormar och prestationsångest. Jag bar på en konstant rädsla för närhet och slogs för min ickehörande röst. Självklart hade jag det fantastiskt också. (problemet är ju att jag mest skriver om det mindre bra, och det är just det jag minns bäst) Jag reste till Afrika och fick uppleva Paris. Jag lärde känna underbara människor och förstod hur viktigt det är med vänner. 2013 kommer att vara och betyda så mycket. 2013, var snäll mot mig.

1 kommentar:

  1. åh kram. 2013 kommer nog bli asfint, känner det på mig. för allas del liksom.

    SvaraRadera